Jenna Matintupa skriver om vardagen som förälder och livets kontraster

Alla inlägg,Första bebistiden

Baby Agnes

5 jun , 2016, 22.13 Jenna Matintupa

 

Idag blir Agnes två månader gammal. Hon har alltså funnits med oss i endast två ynka månader. Dock känns det som om hon alltid varit en del av vår lilla familj.

Processed with VSCO with t2 preset

Ibland när jag tar henne ur killens famn blir jag förvånad över hur mycket hon väger. Den senaste tiden känns det som om hon ökat i vikt massor. Enligt vår våg väger hon just över fem men vet inte hur bra den stämmer. Nå vi ska till rådgivningen på torsdag så då får svart på vitt.

Hon känns så stor plötsligt. Hon ler, skrattar och pratar med oss dagarna i ända. Hennes nyaste grej är att hon suttar på sin hand, och helt just upptäckte vi att hon också lärt sig att föra handen i munnen. Tidigare har det bara hänt att hon suttat när handen råkar vara vid munnen, men nu för hon handen medvetet dit. Stort i vår lilla värld! Haha säkert helt ointressant för er att höra om slår det mig nu, men i alla fall…

Processed with VSCO with s2 preset

Idag har vi flyttat hennes säng i hennes rum, för vi ska börja öva att få henne sova i eget rum. Känns lite läskigt om jag ska vara ärlig… Vet inte om jag är redo att ”skiljas” från henne ännu. Men hon har så himla mycket ljud på nätterna att de har börjat störa lite. Men hon gillar som sagt inte alls att ligga i sin säng så det kommer väl ta ett tag att vänja henne med det.

Nu är det någon som är lite sugen på mitt bröst så bäst att lägga bort telefonen innan hon blir irriterad på mig.

Förresten, är det något ni skulle vilja veta eller läsa om? Kommentera gärna i sådana fall!

4 kommentarer

  1. Johanna skriver:

    Men om det inte KÄNNS rätt, varför stressa? Tids nig hinner hon sova i eget rum 🙂 Låt saker ta tid, en bebis är inte självständig även om hen flyttat ur magen. De behöver oss fortfarande nära, dag som natt och för mg var det viktigt att visa det åt min bebis. Att tvinga den skiljas från mig kändes konstigt och vår bebis samsover med oss om nätterna och är lver året. Först nu har han börjat sova längre stunder i egen säng, i vårt rum. Ni gör förstås som ni vill, men att göra något som inte ens känns rätt kan nig inte bli annat än fel hur man än vrider och vänder på det.
    Jag läste forskning om att vi skapar osäkra vuxna i framtiden för att vi tvingar på dem självständighet alldeles för tidigt. Vilket leder till att de har svårt att i resten av livet knyta an eftersom de kärt sig att inte knyta anknutna klara sig själv. Jag vill att mitt barn ska knyta an till mig nu, senare även andra och att han ska få ha fina relationer hela livet. Närhet ÄR viktigt 🙂

  2. Rebecca skriver:

    Oj e hon redan två månader?! Va snabbt tiden går! Sover hon hela nätter utan att ät nu? Vi har en 3veckors här hemma å känns som han äter dygnet runt… 😀

    • Johanna skriver:

      Det lär nog bebisen fortsätta göra lääänge än 😉 fast hen slutar äta nattetid en period kommer det nästan alltid tillbaka. Många bebisar äter även nattetid fast de är över ett år.. Men kanske mest för gos och närhetens skull då och inte näring. Men även när barnet för tänder så kanske ”vanlig” mat inte duger och det blir mer amning, även nattetid förstås.. Och då ÄR det ju faktiskt fråga om hunger 🙂

  3. red skriver:

    Det är så mycket som händer hela tiden med en liten bebis! Känns som att dom lär sig nåt nytt varje dag och så står man där och vill typ ringa föräldrarna och berätta, haha. Men det är nog helt normalt antar jag? Eller? 😀

    Hoppas hon börjar trivas i egen säng så småningom, vi hade tur för det var inget problem när Nils började sova i sin efter att ha sovit i babynestet i vår säng i ett par månader. Vi köpte en såndär bedside crib med ena sidan borta som stod på min sida av sängen, så var det lätt att lyfta över honom när det var dags för amning. Nu växte han nyss ur den så nu sover han i sin stora spjälsäng, fortfarande bredvid mig dock, och han äter inte längre på natten. Så egentligen skulle vi kunna försöka med att ha honom i eget rum, men han tappar tutten på natten ibland och jag är helt enkelt för lat för att springa till hans rum för att stoppa in den, haha. Så han får nog sova kvar en tid till! Han har inga ljud dock, förstår att det är jobbigt om man inte själv lyckas sova. Humöret är ju inte direkt det bästa på dagarna om man är övertrött… Dom som säger att närhet är dödsviktigt kan ju tänka efter lite, man känner nog själv vad som känns bra. Det är lika viktigt med föräldrar som är utvilade!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *