Jenna Matintupa skriver om vardagen som förälder och livets kontraster

Alla inlägg,Första bebistiden,Vardagslivet

”Amning är det lättaste alternativet”

16 Jun , 2016, 13.39 Jenna Matintupa

 

Tänkte spinna vidare lite på det här med amning eftersom det är en grej som stör mig väldigt mycket när det kommer till det. Innan Agnes föddes hyllades amning till skyarna (okej det görs fortfarande) och alla sade att man ska göra allt för att få amningen att fungera och att det är så mycket bekvämare än att flaskmata. För med amning är det bara att ta fram bröstet när det behövs och så matar man, men med flaska ska det värmas och så.

Nå på den punkten är det lättare, men jag anser inte att amning nödvändigtvis är det lättaste alternativet. Inte för mig i alla fall. Det provocerar mig oerhört när alla säger något i stil med ”så bra att du får amningen att fungera, det är nog så mycket bekvämare än ersättning”. ÖH NEJ? Jag önskar att det bara skulle vara att ta fram bröstet och börja mata, men det är inte så enkelt.

Jag har nämligen det lyxproblemet att jag ganska mycket mjölk. Så mycket att när jag ammar ena bröstet så sprutar det ur det andra. På en dag rinner det ungefär 200 ml ur bröstet. Alltså utöver det Agnes äter alltså. Det här betyder att när jag ammar måste jag ha mjölkuppsamlare för annars är min BH genomvåt efter typ fem minuter. Amningsskydd är till ingen hjälp, de blir plaskvåta på direkten.

Så när jag ska amma, då ska mjölkuppsamlaren, eller koppen som vi kallar den, fram. Sedan ska den bort före jag stiger upp, för annars tömmer jag ut den i kläderna och så är allt förgäves. Sedan ska det tömmas någonstans, och så ska det tvättas. Den måste vara med var än jag åker ifall jag behöver amma, för våt BH är ju inte riktigt ett alternativ. Och sedan borde den också tas bort direkt Agnes ätit färdigt, för annars blir den så full att när jag försöker ta bort den rinner det bara över kanten. Nätterna ska den också fram, och då måste jag ha en mugg på sängbordet för att lägga mjölken i. Att dessutom göra detta i mörker är inte det lättaste, ni kan ju gissa hur många gånger jag missat muggen och hällt mjölk bredvid…

 Så jag önskar att det bara skulle vara att ta fram bröstet, amma och sedan stoppa in det igen. Sedan ska det tömmas, tvättas, kokas och så vidare. Visst är jag glad över att amningen fungerar och jag skulle aldrig byta bort det, men det provocerar mig ändå oerhört när någon säger att det är så lätt och bekvämt att amma. För det är det inte alltid!

image

Så här ser det oftast ut. Ätande bebis på en bröstet och koppen på det andra (och en korvig post-graviditetsmage i mitten).

11 kommentarer

  1. Miina skriver:

    Så sant! 🙂 hadd samma ”problem” ja å med suihkutissit som man kallar e. Oså kommer ju perioder då bebisen int kan koncentrera sig på bröstet utan vill skå runt se, då går e int heller att amm var som helst. Man måsta verkligen jobba för e, å int ge upp fö snabbt! Så nee int je he lättast all gangor 😉 men nu då Oscar e 1år å 9mån har an amma snabbt å var som helst i flera månader så e blir no lättare med tiden ! 🙂 kämpa påå!

  2. Janica skriver:

    Här sprutar vi också! Och värst har det varit ca första månaden efter båda graviditeterna, sen har killarnas mattider och mängd stabiliserats så pass att brösten sprutat i ca 10 sekunder efter att utdrivningsrefleksen kommit i gång. Och nu vid 6 månader när vi delammar sprutar det nog men inte lika kraftigt och mycket. Så det blir nog bättre med tiden, men givetvis är det ju inte något man spatserar med offentligt 😉 vad gäller ”omgivningsnyfiket barn” så har jag alltid en trasa under bröstet/ babyns kind, så när babyn vänder bort sig så är det bara att ”kippa” bröstet ner mot trasan, och samtidigt skyddar det lite från läckagen som vissa barn har i mungipan 🙂

  3. Julie skriver:

    Jag hade samma problem de första månaderna. På dagen använde jag uppsamlaren, på natten lät jag det fara bara och hade skyddslakan i sängen för att skydda madrassen. Bytte lakan lite oftare. Sedan jämnade det ut sig.

    Jag skulle ändå hävda att det är lättare än att flaskmata, vilket vi ju också gjort efter att han blev 6 månader och jag började jobba. Det är ett evigt diskande och kokande och värmande osv. Och sedan gick vår micro sönder också.

  4. Jennika Grankulla skriver:

    Har haft samma problem med alla mina 3, men nu med sista så läste jag på och skippade amningskoppen och höll för andra bröstet ca. 2 min varje gång då jag ammade, nu läcker det nästan aldrig eller ytterst lite. Så prov googla fram ”amningsblocka” ”för mycket mjölk” elr liknande å se vad du hittar 🙂

  5. Mira skriver:

    Jag hade också lite problem med det där, men efter ett tag stabiliserades mjölkproduktionen och mjölken slutade spruta eller rinna från det andra bröstet. Men på tal om riklig mjölproduktion, har du tänkt på att donera bröstmjölk? En vän har gjort det och man får ju betalt också 🙂

  6. JessicaH skriver:

    Samma här! Nu efter 6 månader läcker de bara på natten och jag har alltid låtit brösten ”läcka fritt” pga krångel med uppsamlare och trötthet. Tycker det pratas alltför lite om för mycket mjölk, bra du tar upp ämnet. Många här i kommentarerna verkar ju ha varit med om samma.
    Jag brukar också trösta mej själv med att om brösten tömmer sig själv/läcker så har man kanske inte lika lätt problem med mjölkstockning? 🙂

  7. Kajsa skriver:

    Har du provat att hålla handen emot det bröst som babyn inte äter vid? Det kan räcka med öppen handflata men testa även att verkligen trycka inåt med pekfingret, som att du trycker på en knapp ungefär. 🙂 Hoppas att det kan vara till hjälp.

  8. Elin skriver:

    Detta är inte heller det lättaste och du kan eventuellt behöva en hjälpande hand! Strax före Agnes börjar äta så tar du 1-2-3 inlägg och med dem trycker in bröstvårtan på andra bröstet och håller några minuter. Om du gör detta någon vecka så brukar det bli betydligt bättre/sluta helt. Brösten liksom lär sig ”bara ett i taget”. Och lagom tryck, ska inte göra ont! Lycka till och håll ut, knepiga perioder kommer vare sig du ammar eller flaskmatar 🙂

  9. Jenny skriver:

    Jag understöder definitivt flaska! Den behöver inte ens värmas alla gånger, mjölken sjunker ner rumstempererad också. 🍼👍🏻

  10. Anna skriver:

    Jag har problem med låga bröstvårtor och en dotter med dåligt suggrepp. Ena bröstet sprutar ca 1 dl extra mjölk medan den andra producerats hälften av det som den andra, fast jag har jobbat hårt med att pumpa det ”sämre” bröstet. Då jag ammar är jag tvungen att ta hjälp av amningsgummi och mjölkuppsamlare så det är ju inte heller för mig bara att ta bröstet fram utan det hela blir en lång procedur med att tvätta och desinficera och ha sig. Och så måste man komma ihåg amningsgummit vart än man går.

    Om inte det skulle räcka så råkar ungen vara av den typen som vill vara ofta på bröstet. Jag ammar 15 min per bröst och gör det ca var 90:onde minut, ibland oftare. Jag avundas dem som får en paus i amningen, för åt mig känns det som om jag konstant har ungen hängandes vid bröstet.

  11. Linnea Grönstrand-Mölsä skriver:

    Graviditeten förbereder en för amningen, som är ”the real tough stuff”. Folk som inte ammat en baby förr skall inte heller tro att de kan de råd åt en mamma som står/sitter/ligger där med babyn som skall äta men har lite problem med det. För att inte tala om hur påfrestande det är för mamman att måsta hela tiden äta och dricka ordentligt, och inte stressa, så det verkligen kommer någo mjölk.

    Töntigt är även då båda brösten börjar läcka efter att man duschat varmt, och så står man där i badrummet med tandborsten käckt på svaj i munnen med båda pekfingrarna tryckta mot bröstvårtorna sina en stund. Eller så kör man bil med ena armen klämmande mot tissarna och hoppas de behagar sluta droppa snart. Innan amningsinläggen ens blir plaskvåta.

    Och jag pumpar mina bröst varje dag, måååånga gånger. På natten också, surr surr surr, och försöker göra det tyst så barnen och make inte vaknar. (Jag har dåliga tissar, så överstimulering så mjölkproteinallergiska/känsliga lillabarnet vårt får mat är lite måstas). Allt extra så fryses in, så ”om nånting händer” så kan min man bara värma fryst mjölk åt lilla pojken. Spyttar mindre gör han också med att äta från kolikflaska, från brösten au naturel blir det oftast så såttigt efteråt. Även under, för han är dessutom sån ”finsmakare” så han bara ligger och tiss -tiss-tiss och så leeeeeer han stort och vill prata och jollra med en helt jättemassor. Och där drippar och droppar bröstvårtan, helt bortglömt.

    Håhå, så it’s tough shit att kunna amma. Tur att man kan välja att som mamma bli pro på det. Eller att låta bli, om det känns så. 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *