Mama Bites Back

För alla som har barn är kärleken man känner till sitt barn en självklarhet, men för man får barn är det omöjligt att föreställa sig hur mycket man kan älska en person. Det går inte att tänka sig före det lilla knyttet ligger i famnen.

Visst är det inte alltid regnbågar och unicorns. Ibland vill man gå och lämna ungen till grannen och stänga in sig i ett knäpptyst rum. Men ganska snabbt åtfår man känslan av att ha lust att pussa sönder det lilla ansiktet av kärlek.

Allt som oftast händer det vissa saker och uppstår vissa stunder man skulle vilja låsa in i en liten box för gråa dagar. När hjärtat är lite extra fyllt av kärlek.

Som när hon kiknar av skratt när man borrar in ansiktet i magen.

Eller stunden hon somnat och är så gullig att man vill väcka henne och pussa pussa pussa. 

När hon tittar på en med stora ögon efter en tupplur och sedan spricker upp i ett stort leende. 

När hon är lite sömning eller ynklig och borrar sitt ansikte i ens halsgrop. 

Och att se henne skratta tillsammans med sin pappa.

När hon ligger i famnen och äter och lägger sina små fingrar runt mitt finger som håller i bröstet. Som om hon vill visa att hon inte vill bort ännu.  

Eller ljuden när hon nöjt smaskar. 

Och kanske bäst av allt, när hon gapar stort för att besvara pussen och sedan blundar och ler nöjt. 

Älskade älskade unge.