Mama Bites Back

Hej från söndagssoffan. Sitter uppkrupen med datorn i famnen och smaskar på lite chips och dricker iskall cola. Agnes har just somnat efter världens längsta nattning. Okej drygt en timme är inte såå länge, men när det oftast brukar gå på max en halvtimme kändes det segt. Den här veckan har vi varit tillbaka hemma efter fyra veckor i Österbotten. Killen har jobbat här nere i veckorna och sedan kommit upp för att hänga med oss som levt i kollektiv hos hans föräldrar med syskon, kusiner och hundar. Så gissa om det blev lite tyst att komma hem till en tom lägenhet och bara vara Agnes och jag på dagarna när vi varit vana med minst två andra vuxna, en energisk ett åring och två små hundar. Men Agnes verkade ändå nöjd med att komma hem.

Det är nu när vi kommit hem som det slår mig hur mycket Agnes ändrats sedan vi åkte upp i juni. Hon har utvecklats i en rackarns fart och livet har blivit lite lättare med henne. Hon har börjar somna kring nio varje kväll, vaknar för att äta drygt en timme senare men somnar ganska snabbt om igen. När vi var i Österbotten vakande hon oftast kring två och sedan typ fem men sedan vi kommit hem vaknar hon först fyra och sedan sex-sju. Så kring sju-åtta brukar vi stiga upp. Dessutom började vi göra så nu när vi kom hem att när vi sedan går och lägger oss så lyfter vi Agnes i sin egen säng, och där sover hon då tills hon ska äta. SÅ skönt. Förra gången vi försökte med att få henne sova i egen säng satt jag och ammade henne i timmar i fåtöljen innan hon somnade så till sist orkade jag inte mera och sket i det. Men nu lyfter vi henne från vår säng och hittills har det funkar varje kväll! Så nu hoppas jag på att den där nattmatningen snart ska börja falla bort, men än så länge är det här riktigt bra också.

Förutom nattrutinen så har hon också svängt sig från rygg till mage för första gången i veckan. Och hennes rörelser har blivit så mycket mer koordinerade och nu åker allt hon når till in i munnen. Ja och så tycker hon om att prata med en, massor. Hon är i en så rolig ålder just nu, men så tycker man väl alltid. Att en åldern de är i så är den roligaste hittills. Hon fortsätter i alla fall att vara en nöjd bebis som är glad största delen av tiden och tillfreds så länge hon känner att hon är med. Det vill säga så länge hon har koll på att någon är i närheten. Famnen är fortfarande bäst men gymmet och sittern funkar nog också.

Det känns som att nu äntligen har vi kommit in i någon sorts rytm där vi får dagarna att rulla på ett bra sätt. Hon är inte klistrad vid mig längre, brösten har stabiliserats och jag behöver inte använda koppen mera (äntligen!!) och hon kan dra flera längre tupplurar per dag. Vilket betyder mer till för mig att göra andra saker eller också ta en tupplur (blir oftast det senare..). Livet känns helt enkelt ganska nice just nu!

Nu har vi ungefär tio dagar här hemma framför oss. Killen får semester på fredag och veckan därpå åker vi upp till Österbotten igen. Har fullspäckat med roliga program där så gissar att vi stannar några veckor för att slippa köra upp och ner så mycket. Men innan det ska vi njuta lite av sommaren i södra Finland. Det gjorde vi redan nu i helgen då vi åkte in till stan för att promenera och nästa helg skulle jag vara sugen på en utflykt till Åbo. Måste bara få killen övertalad. Vi får se vad vi hittar på. Att få dagarna att gå är absolut inget problem!