Jenna Matintupa skriver om vardagen som förälder och livets kontraster

Alla inlägg,Vardagslivet

Den eviga kampen

13 Oct , 2016, 20.43 Jenna Matintupa

 

Jag skrev för ett tag sedan att än så länge har vi haft det lätt med Agnes. Nå nu har vi första jobbiga grej. Maten. Agnes är totalt ointresserad av allt förutom plommon. Det smaskar hon i sig utan problem. Men allt annat, no way jose.

SAMSUNG CSC

Problemet tror jag dels ligger i att hon inte alls förstår hur man äter med sked, men också att hon inte är speciellt hungrig. Oavsett måste hon börja lära sig nu. Och vilken kamp det sedan är! En halv deciliter mat kan lätt ta en timme. Om mitt tålamod räcker så lång vill säga.

Hittills har tålamodet varit förvånansvärt bra för att vara jag (annars är mitt tålamod sådär) men igår gav jag faktiskt upp. Hon vägrade öppna munnen och tänkte börja gråta hela tiden. Idag gick det lite bättre med lunchen och kvällsgröten gick nästan bra. Men gillar det gör hon inte. Matstolen gillar hon att sitta i åtminstone, så det är ju alltid något.

Processed with VSCO with hb1 preset

Men alltså människor hur gör ni när ungen inte öppnar munnen? Kittlar? Trugar? Tvingar? Vet inte vad vi ska göra för att få henne öppna munnen. Blir tokig!

9 kommentarer

  1. Mamma till 7 månaders son skriver:

    Pröva BLW (Baby Led Weaning, barnstyrd matintroduktion),
    http://www.blw.nu/ har bra tips om hurdan mat man ska ge.

    Många barn vill bekanta sig med maten, hur den känns, luktar och låter innan de smakar. Det är egentligen ganska onaturligt att få samma konsistens inproppad i munnen med en sked. Se bara till att ge rätt sorts bitar, för att minska risken att det går i halsen.

  2. Bettina Sundman skriver:

    Ifall sked inte funkar kan ni testa fingermat istället. Vi började med det från ungefär 6 mån! Lönar sig åtminstone att bekanta sig med det t.ex. genom att läsa om BLW eller sormiruokailu. På FB finns en grupp ”Simppeli sormiruokakeittiö” där vi fått massor med tips!😊 Vår dotter äter glad och nöjd på egenhand och vi föräldrar kommer lätt undan då hon äter nästan samma mat som vi o man kan äta samtidigt själv och slipper matandet!👍

  3. Milla skriver:

    Håller med Bettina där! Blw är nåt vi provade åt vår matvägrande dotter, det tog en tid innan hon lärde sig äta sig mätt, men det kom med tiden. Om du inte är intresserad av det och vill fortsätta mata, så kom ihåg min rådgivningstants härliga motto: food before one is just for fun 🙂 lycka till!

  4. Kajsa skriver:

    Yup. BLW is the way to go!

  5. Anneli skriver:

    Håller med tidigare; testa att hon får äta själv. Och vem säger att hon måste äta en halv deciliter? Vår dryga två-åring äter inte ännu heller så mycket vid alla måltider… Absolut inte truga mat, tycker jag. Och vet inte om jag riktigt kan tro att utdragna matstunder skulle vara till nån nytta det heller. När man sätter sig vid matbordet så äter man, smakar det inte så stiger man upp (efter typ 15-20 minuter, när nu de andra ätit klart). Bättre lycka nästa gång helt enkelt. Vår yngsta var närmare ett innan hon började äta ens lite bättre, men inte en chans att hon då ännu skulle ha ätit nånting motsvarande en stor barnmatsburk.
    Visst har jag många gånger skrapat mig i huvudet med hennes ätande och försökt servera sånt hon tycker bättre om för att hon ska få i sig ens nån mat. Men man kan inte tvinga nån att äta. Försök hålla fast vid mattiderna och inte servera en massa extra mellanmål bara för att maten uteblivit (och då räknar jag inte amning som mellanmål. Ett litet barn ska få ammas. Men kanske värt att tänka på i nåt skede, att amma först efter fast föda).

  6. Linda skriver:

    Hur gammal är hon? Hon kanske inte ännu är redo? Vår dotter levde på bröstmjölk till ca 9 månaders ålder. Hon åt 1-2 skedar mat/måltid. Fingerfood har hon aldrig varit intresserad av. Man höll på att bli galen 🙂 Nu närmar hon sig snart 2 år och äter som en häst!

  7. Frida skriver:

    En bebis behöver inte bli mätt på fast föda, bröstmjölk är ju i ideala fall den huvudsakliga näringskällan för en under ettåring, så ta det
    bara lugnt. Bra att hon får smaka nya saker, men det behöver inte vara stora mängder om hon inte är intresserad.

  8. L skriver:

    Nu vet jag inte hur gammal hon är, men eftersom inget av mina barn varit särskilt intresserad av annat än bröstmjölk vid rekommenderade 4-6 månaders ålder då man enligt nuvarande råd väl borde börja äta riktig mat så: viktigast är att ta det lugnt och inte stressa. Barnet är troligen inte redo än, vill bekanta sig med konstigheterna i lugn och ro. Och blir man som förälder stressad så känner barnet av det, och då är det absolut ingen vits att få barnet att öppna munnen. En halv deciliter känns mycket i såna fall, en sked eller två som man försiktigt pressar in en liten aning mellan läpparna räcker bra (jo, det mesta eller allt blir utanför, men instinkten gör att barnet i nåt skede pillar på den, kanske slickar på den med tungan etc).
    Pointen är att alla barn är olika, och börjar äta olika snabbt, och rekommendationerna när man ska börja äta varierar också från år till år. Bara man tar det lugnt och struntar i att alla-andra-äter-redan så ordnar det sig nog. Mina barn var totalt ointresserade av mat fram tills 6 månader. Vid 7 månader åt första ungen som en häst och det var oftast en fröjd att mata henne. Barn nummer två… tja, med en sån skeptiker tar det litet längre, men eftersom han växte och mådde bra på bröstmjölk så var han väl inte så hungrig på mat heller :-). Kunde väl ha försökt dra ner på amningen, men nej, vi hade inte bråttom nånstans (jag är glad detta var barn nr 2 så att jag insett detta, hade varit svårare om han varit första barnet!)
    Fingermat som nämns kan också vara bra som distraktion / komplement dvs barnet har mat att pyssla med och så pillar man in nån sked pure emellanåt. Och ge barnet en egen sked att kladda runt mat med tidigt, barn brukar gilla att äta själva och kan göra det tidigare än många tror!
    Så länge längd- och viktkurvor inte vänder åt fel håll brukar man kunna ta det lugnt (ena barnets längdkurva och andra barnets viktkurva växte stabilt hos oss 😉 )

  9. Jenny skriver:

    Måste hålla med övriga som kommenterat, BLW 😉 Vår snart 6-månaders får känna, klämma, lukta, smaka på det av vår mat som vi tycker passar för en bebis i sin egen takt, vi lagar ingen skild mat åt honom. Inte så mycket som hamnar i magen än förstås men det är inte meningen heller. Ju långsammare matintroduktionen sker desto bättre. Om inte amningen räckt till hade jag gett ersättning istället för att truga mat. Trugande anser jag att förstör för de små när de ska lära sig att känna igen sina mättnads-/hungerskänslor. Har tyvärr inga tips ifall du vill fortsätta med matandet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *