Jenna Matintupa skriver om vardagen som förälder och livets kontraster

Alla inlägg,Första bebistiden,Vardagslivet

Dags att gömma bort allt

22 Nov , 2016, 23.49 Jenna Matintupa

 

Vet ni vad? Agnes har börjar krypa! Eller okej, vi har delade åsikter om vad det faktiskt är hon gör här hemma. Killen insisterar på att kalla det åla, men jag håller fast vis krypa. Det är ganska underhållande att se på henne när hon smiter iväg hela tiden. Och roligt för henne att kunna börja upptäcka saker på ett annat sätt. Dock är det inte lika uppskattande när hon smiter till skarvsladden (eller vilken annan sladd som helst hon får syn på) för tusende gången på en timme. Jag vet jag vet, vi borde gömma bort den. Vi har pratat om att göra det i flera dagar, men kommer liksom aldrig till skott… Nå imorgon kanske. Det är en hel del saker att gömma bort…

Nu sover alla, vilket jag också borde göra, men jag har passat på att sova när Agnes sovit på dagen idag. Två gånger. Så ni kan ju gissa om jag är sömning. Nä, inte speciellt. Men vad kan man när ungen vaknar halv sju. Då måste man ju sova på dagen. Nå hoppas inte hon vaknar lika tidigt imorgon, för då kommer jag vara trött!

Processed with VSCO with a5 preset

En annan sak som hänt sedan sist är att hon fallit ur vår säng. Usch, det var verkligen så hemskt. Inte för henne, hon klarade sig helt bra och fick ”bara” ett litet blåmärke på kinden, utan för mig. Tror jag aldrig varit så rädd i hela mitt liv när jag hörde hur hon small i golvet och började gallskrika. Grät gjorde hon som tur inte speciellt länge. Hann bara ha henne i famnen i någon minut innan hon lugnade sig och när jag lade på högtalare för att ringa vår privata barnmorska så tystnade hon helt och började le och fundera vem vi ringer åt. När hon hörde sin farmor röst blev hon direkt glad och började prata med henne, så inget värre fel tydligen.

Men jag var livrädd och hade sådan ångest hela dagen efteråt. Vaknade till och med under natten och tyckte att hon varit stilla och tyst för länge så måste kolla om hon levde. Och på morgonen när killen stigit upp hade jag så svårt att sova för jag var rädd att hon skulle vakna och krypa ur sängen igen. Nå, vi vänjer väl oss också med att hon blir mer och mer rörlig vilket kräver ännu mer koll på henne. Om inte annat så bidrog detta missöde med ännu mer medvetenhet! 

2 kommentarer

  1. Sophia skriver:

    Här är en annan som är vaken medan resten av familjen sover. Enda sättet att få egentid, typ 😉 Nike har också fallit från vår säng en gång. Blev mera skrik än gråt och ett litet litet blåmärke i pannan. Men min kompis som är läkare sa att det kan bli allvarligt först när småbarn faller från högsängshöjd. Småbarn och bebisar är nog mer tåliga än vad man kan tro! 🙂

  2. Yvonne skriver:

    <3 Usch, det är så hemskt när det händer olyckor med småttingar… tur att det inte gick värre än så.

    Och så fort jag kom in på Finlandssvenska bloggare på fb efter galan kände jag mig såååå dum då jag bara kom på en blogg från ratata i utlottningen 😀 det är väl helt enkelt så att jag inte tänker på var den ena eller andra bloggen finns 😛 nu skulle jag lätt kunna ange minst tre…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *