Mama Bites Back

Oavsett vilket skede i livet och oavsett om ett barn är planerat eller ej så har man absolut ingen aning vad man ska förvänta sig. Du kan köpa vagn, säng, blöjor och små små klädesplagg. Du kan skaffa försäkringar, ladda ner appar som följer utvecklingen och skriva namnlistor. Du kan förbereda dig på alla tänkbara sätt. Utom känslomässigt. Det är omöjligt att förbereda sig känslomässigt. 

Vid första ögonblicket, sekunden jag såg henne var det som om hjärtat gick i tusen bitar och hennes små andetag lappade ihop det igen bit för bit. Ingenting har tidigare varit så perfekt. Så orört och vackert. Hon tog fram en ny känsla, en ny sorts kärlek.

Och för varje dag, varje månad och varje utveckling blir den starkare. Jag älskar varje liten ögonfrans, varje litet finger. När hon är den gnälligaste, mest irriterande ungen i världen och man så trött så på henne att man vill spy. Och så somnar hon och då går hjärtat sönder igen för hon är den mest perfekta skapelse jag någonsin vilat ögonen på. Allt som hänt innan det finns inte mer och det enda man vill göra är att ha henne nära så man kan känna de mjuka kinderna och de små små andetagen.

Att förbereda sig inför ett barns ankomst är egentligen helt onödigt. Det blir ändå inte som du tänkt. Det känns inte som du tänkt. Det känns som om hjärtat går sönder för det är helt omöjligt att de rymmer all dem kärlek man känner för den lilla människa man skapat. Den lilla människa man kommer älska för alltid och alltid och alltid. Gränslöst och förkrossande. Som gör en till en pöl på marken varje gång hon ligger där och andas sina små andetag.