Jenna Matintupa skriver om vardagen som förälder och livets kontraster

Alla inlägg,Föräldralivet,Jämställdhet

När ska vi sluta prata om *normalt*?

18 apr , 2017, 22.45 Jenna Matintupa

 

Det här med normalt när det kommer till barn är ju väldigt otydligt. Vem är det ens som bestämmer vad som är normalt och normen vi ska utgå från? Den senaste månaderna har vi haft lite rådgivningsrumba. Eller rumba och rumba, men vi har hamnat gå på extra koller. Agnes var som bekant inte jättestor när hon föddes, inte heller överdrivet liten, men ändå mer mot mindre än större. De första månaderna så ökade hon i vikt en massa och var verkligen en lite knubbis. Men sedan vi ungefär sju månader slutade hennes kurvor gå uppåt, hon ökade nog både i vikt och längd, men bara väldigt lite.

Det här är inget som vi brytt oss speciellt mycket om, eftersom vi förstås sett på henne att hon mår bra. Who cares om hon följer ”normen” eftersom hon helt tydligt utvecklas, är trygg och mår fysiskt bra. Men enligt vår rådgivningen ska barn helst följa vissa kurvor, och även om vår hälsovårdare ändå inte tog någon stress, så ”måste de” följa med om det börjar avvika. Vi fick en extra koll vid tio månader eftersom hon växt så lite vid åtta, och då sade vår hälsovårdare att hon skall kolla med läkare och återkomma om det behöver kollas upp mera. Hon hörde inte av sig så antog att läkare tyckte vi skulle avvakta. Vid ett års kollen hade längdkurvan fortsatt att gå ner medan viktkurvan svängt liiite. Så idag hade Agnes tid till läkare på grund av detta.

Läkaren ställde massa frågor och vi kom fram till att, suprise suprise, Agnes mår bra. Även om längdkurvan gått neråt de senaste sex månaderna så är det helt tydligt inte något fel på ungen. Hon rör sig massor, äter jätte bra och sover hur bra som helst. Så vi åkte hem med beskedet att vi kollar hur det ser ut vid ett och ett halvt och så forsätter vi sedan från det. Vad fick vi alltså reda på? Att även om hon inte går under kategorin *normal* så verkar det ändå som att allt är som det ska med Agnes. Men ändå måste vi gå igenom himla massa onödigt för att komma dit. Bara för att Agnes enligt en kurva, som DESSUTOM baserar sig helt på matematik (enligt läkaren), jag bara mmm fast kanske man borde se på barnen och inte basera deras tillväxt på matematik?

Borde vi inte sluta prata om vad som är normal och jämföra ungarna med varandra, för det är ju egentligen det vi gör. Tycker att vi skapar en hets kring deras utseende redan nu, eftersom vi måste springa till rådgivningen stup i kvarten för att *väga* och *mäta* även om vilken människa som helst kan se på barnet att det mår bra. Visst finns det saker som kanske upptäckts tack vare detta, men om det är något fel märks det väl ändå på andra plan än bara utifrån kurvorna.

Vad tycker ni? Hur tänker ni kring vad som är *normalt* när det kommer till barns tillväxt? Ungen här nere med små knubbiga ben och världens gulligaste mage är alltså enligt kurvorna inte normal. Vet inte med ni men tycker den här ser fullt normalt ut?

På eftermiddagen grävde jag fram mitt gamla rådgivningskort och jämförde med Agnes. Vid ett år mätte A 7850 gram och 70,2 cm och jag var 7750 gram och 71,5 cm vid ett år. Så att, glöm kurvan säger vi nu tycker jag.

10 kommentarer

  1. S skriver:

    För dig som förälder är det inga problem att se att hon mår bra men testa sväng det andra vägen och tänk dig att du är rådgivningd tanten som endast har sett barnet en gång månaden om ens det framtill nu och hädanefter med flera månader emellan, de behöver ju ha något att gå efter eftersom de inte ”känner” barnet ifråga. Även för att det ska bli lika för alla i samma situation ifall det faktiskt sku råk vara något fel på ett av barnen.

    • Jenna Vierinen skriver:

      Jo förstås. Men jag tänker att när barnet ändå ser friskt ut, utvecklas överlag som hen ska och både ökat i vikt och längd så tänker jag att man måste kunna se förbi kurvorna lite.

  2. Emma skriver:

    Ja-a, ett enda spring har vi haft här också. Nu är vår tjej 6 år och börjar dessutom bli mer och mer medveten om sin om omgivning och frågar ofta varför hon måste till läkare, ta blodprover, benröntgas osv.. Hon mår hur bra som helst, men mitt i allt kanske hon inte tror att hon gör det längre när hon hela tiden ska kollas upp. Som tur har hon en kusin som också måste springa på samma kontroller, så de kan ju iaf vara ”onormala” tillsammans 😊

  3. Jessica skriver:

    Jag håller fullständigt med!!! Varför måste det hetsas en massa redan nu när de är såhär småa? Vid 1,5 års kontrollen vägde Noah för lite till sina 87 centimetrar vilket gjorde att mitt barn heller inte var normal.. Han var FÖR lång för sin ålder och vikt… Ungen äter, växer, sover och mår bra så vad är problemet?! Vi fick stränga orders om att hålla koll på Noahs längd och han fick absolut inte växa ur sina 86-92 kläder före juli när han skall på 2 års kollen. Om han började växa så att vi såg det supertydligt måste vi snabbt ringa så han får åka på blodprov ifall han har fel med köldkörteln. Blev så arg och samtidigt orolig så åkte hem till svärmor för att se sambons rådgivningskort vilket visade sig vara nästan exakt lika de skildes 1kg o 2cm mellan pappa och son på kortet vid 1,5 års kollen. Nej, så länge barnen ser ut att må bra osv. Förstår jag inte hetsen och oron man måste skapa kanske tilloch med helt i onödan.. Håller med om att det är klart bra att de kollar men att följa en kurva som e helt baserad på matematik finner jag ingen logik i och det är ju just därför ”alla” barn har något de måste gnälla om för lång för kort för tjock eller smal, nää skit i kurvan!

  4. Ellen skriver:

    Håller med om att det är fel om att tala om ”normalt”, eftersom det inte finns något normalt men något måste de ju kunna jämföra med på rådgivningen. Tycker bara att man ska vara tacksam för att de faktiskt följer upp saker i fall något skulle vara ”fel”. Allt syns inte utanpå. Med hjälp av kurvan kan man se om ett barns längdtillväxt t.ex går väldigt snabbt eller går väldigt långsamt. Då kan man även åtgärda det om det finns något som orsakar det.

    Det kanske kan vara svårt för dem att förstå som inte haft några ”problem” med sina barn att varför ett barn måste gå och kolla upp sin vikt och längd hela tiden, men det är faktiskt bara för barnets bästa. Blev lite upprörd över detta inlägg eftersom det känns som om du gnäller över en onödig sak, du kan väl bara vara glad att de konstaterade att hon var frisk?

    • Jenna Vierinen skriver:

      Jo självklart är jag glad att hon är frisk. Men jag tycker det redan i så här tidig ålder strävar efter att saker ska vara ”normalt” och även om rådgivaren/läkare SER på barnet är det är inget fel och själv säger att det ser att allt är bra me hen, men eftersom kurvorna säger si eller så måste de ändå följa upp. Även om de själva tror att det inte kommer leda till något.

  5. Anna skriver:

    Bor i England och vår 11 månaders tjej väger 7.2 kg och är 69.5 cm lång, t.o.m gått ner lite sen 10 månaders kontrollen men här är de inte alls oroliga, vilket är skönt. Hon är bara väldigt aktiv. Och de brukar säga att de ser ju att jag oxå är rätt liten så hon har ju inte så mycket att ta efter hehe.
    Tror Englands system är lite annorlunda. På gott och ont kanske.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *