Jenna Matintupa skriver om vardagen som förälder och livets kontraster

Alla inlägg,Vardagslivet

Om utfärdsdag, nya jobb och en tanke kring tråkiga sandlådor

13 jun , 2018, 17.05 Jenna Matintupa

 

 Snart två jobbdagar i paket och bara en kvar för den här veckan. Fördelen med att frilansa är att en kan vara ledigt när det passar. Nackdelen är att jag ibland jobbar dygnet runt. För er som kanske missat så har jag alltså tre olika jobb just nu, eller egentligen fyra med bloggen men den har funnits med så länge så. Jag frilansar alltså som journalist för Svensk Presstjänst, jobbar som redaktör för Bokkalasets tidning Kalasmenyn och som bloggkoordinator för KSF Media. Så roligt att få jobba med alla saker jag gillar, det vill säga litteratur (bokkalaset), kultur (SPT) och bloggar (KSF). Som jag saknat att få jobba med något kreativt!

Nu sitter jag på tåget tillbaka till stan. Har varit en sväng till Ekenäs på möte och maxat tiden med att jobba på tåget, inte det lättaste med osäkert internet dock. Igår jobbade jag från antagligen mitt nya favoritcafé för jobb, Kulma på Alexandersgatan. Men i måndags! Då var vi ju lediga med Agnes och det kan vi kanske snabbt titta på?

Började morgonen med att bygga ihop och testa Agnes nya tipitält som jag fått i bloggåva. Det är tänkt att ska komma med till skären och få bli myshörn där. Tror det kommer bli riktigt bra. Agnes tyckte det var spännande och kallade det sitt talo, dock störde hon sig på att det inte gick att stänga ”dörrarna”. Att få vara ifred börjar tydligen redan när en är två…

Innan vi drog iväg på metroutfärd svirrade vi om till svalare kläder eftersom det var så himla varmt i måndags. Jag körde på en goding från GAP, min älskade stråväska från Mango och guldslippers från H&M. Bästa sommardressen när det är varmt.

Agnes tyckte att åka rulltrappor var väldigt skojigt, och fnissade varje gång hon skuttade av på sista steget. Enkla nöjen när en är två. Agnes kittad i keps från Mini Rodini (som hon ääälskar, vill aldrig ha någon annan på sig), klänning från Hust & Claire, Stans Smiths och hennes gris Garbo som gärna också alltid ska vara med. Hårt under armen varje gång.

Efter en utfärd till gräsviken för att hämta en ny innering till vagnen (vi har haft punktering i över en vecka, buu) frågade jag om Agnes ville gå på café. Det hurrade hon för så vi steg av metron i Hagalund. Gick först och valde varsin bok i akademiska bokhandeln som jag älskar och sen vidare till första bästa café. Agnes fick välja en bulle själv, åt typ en tugga och ville sen inte ha mer. Men trippen var god iallafall. Sen hem med metron igen och hon somnade bokstavligen i mina armar två minuter efter att vi kom in genom dörren hemma. Tog på krafterna att gå själv en hel dag. Okej okej blev nog ganska många turer i famnen, men orkar så inte bära en tvååring mera så mest fick hon nog gå själv så mycket det gick. Ändå mysigt att hitta på något på tumis.

Funderade först på att vi skulle göra något roligt som att typ gå till stranden, åka till hoplop eller liknande, men kände att jag inte orkade. Stranden går när en har sällskap av annan vuxen och kanske kompisar till A. Själv med henne, lite tråkigt. En tanke: Får en säga att det är tråkigt att göra saker med ens barn? Känner ibland att jag just och just vågar säga sånt. Till exempel är en av mina trååååkigaste saker att göra är sandlådan. Stranden lite samma sak. Liksom ORKA sitta där och stirra när barnet gräver. Ibland måste en ju offra och gå till parken ändå, men försöker välja annat program om jag kan.

Rörigt inlägg, har varit rörig hela dagen. Kan återkomma en annan dag när jag är mindre rörig. Dock inte säkert att det förbättras till det…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *