Mama Bites Back

Har skrivit väldigt lite om Agnes och vad som hänt i hennes utveckling sen hon blev lite större. Dels för att, eh, hinner inte. Men också som säkert andra föräldrar kan relatera till så ju äldre de blir desto mer egna personer blir de, och en vill respektera deras integritet. Agnes är en helt egen tydlig person med egenskaper, både bra och mindre bra, och det har verkligen blivit SÅ tydligt nu i höst.

När hon började på dagis igen efter sommarpaus så märktes det tydligt hur mycket hon växt till sig. Inte så mycket fysiskt, än är hon en liten en, men på alla andra sätt. I somras slutade hon med blöjan, och nu den senaste veckan har hon varit torr varje morgon. Så snart kanske det börjar vara dags att testa ta bort på natten också. Dock osäker om jag är redo för det ännu, att vakna på natten och börja hålla på med nedkissade lakan låter JÄTTE jobbigt (mvh lat). Men vi får se, om det fortsätter på samma sätt nu resten av veckan får vi börja fundera. Att ha ett barn som själv går på wc:n (eller pottan) gör så mycket, herregud vad jag inte saknar blöjorna.

Och sen som hon pratar. Munnen går i ett. Det har hon antagligen ärvt från mig… Hon låter så lillgammal och gullig när hon frågar om alla olika saker, förklarar och rättar en. ”Men mamma, du har lämnat gröttallriken på bordet!!”. Eller ”vad är det här för mat?” Svamp och ris svarar jag, ”men mamma de åt vi ju helt just”. Tack bara!

Sedan att en tvååring har en enorm egen vilja, det är mindre roligt. Att vissa dagar ska vi slåss om allt. Första grötskeden, vilka kläder hon ska ha, var hon ska sova, vem som ska göra vad och så vidare. Listan kan göras lång.

I början på hösten kändes det som om vi inte gjorde annat än bråkade, men nu tycker jag det blivit lite bättre. Iallafall så är hon mer harmonisk igen. Visst exploderar hon, speciellt när hon är trött/hungrig/irri (som nu alla ungar!) men till och med inte ens varje dag!!

Så all in all. Tvååringar är nice. Lite irri ibland, men mest urgulliga och jättefiffiga. Åtminstone vår unge.

Glömde det bästa! Jag pussar och säger ”mamma älskar dig” kanske 300 gånger per dag, och nu har hon plötsligt börjar säga ”jag älskar dig också” tillbaka!!! Vi börja böla varje gång pga det gulligaste och finaste någonsin. Och så berättar hon ofta när en varit borta hur hon haft ledsamt efter en. Hjärtat går sönder lite varje gång. <3