Mama Bites Back

Tiden går snabbt här uppe. Så snabbt att jag börjat känna lite panik över att jag snart ska föda barn. När vi fick nyheten om att våra vänner fått barn i helgen fick jag en stark känsla av att ”herregud jag fixar inte att föda barn”. Känns smått panikartat att jag ska pressa ut en unge och att det ska KOMMA en unge. Hur ska det gå?! Och så att vänta och inte veta när det ska ske. Ovissheten och väntan är påfrestande.

Så under denna ljuva sommartid (tralala) är det bara att vänta. Även om en lite önskar att veta när det ska hända. Och framförallt veta att de inte kommer hända något innan J kommer upp på onsdag eller torsdag. Så fort han är här kan jag äntligen slappna av lite. Om än för en stund. Sen kanske paniken kommer krypande igen… Konstigt för jag är egentligen inte orolig över själva förlossningen, det tror jag går bra och litar på att barnmorskorna vet vad de sysslar med.

I helgen var det äntligen dags för bröllop. Blommor var den röda tråden genom hela dagen. Vi fixade en hel massa små och stora buketter som festplatsen dekorerades med, jag band kastbuketten, blomkransar till barnen och matchade förstås med den blommigaste klänning jag har. Tänkt ändå att den passade även om den inte alls är en gravidklänning (dock blev det lite obekvämt under middagen så bytte om till en annan blommig i pausen).

Bröllopet var så ljuvligt, härligt och kärleksfullt. Och nu har vi alla samma efternamn! Väldigt fint ändå. Och tänk, jag var en av de sista på plats. Och dansade en himla massa! Vem kunde tro att jag skulle orka det. Gick faktiskt hur bra som helst, även om jag lite trott att jag skulle kapitulera ganska snabbt. Men men, visst kan en dansa i vecka 39! Det resulterade i lite svullna fötter (första gången under graviditeten!) och en dödströtthet idag. Men ändå så värt, inte varje dag en går på bröllop ju!

Och förresten, imorgon kommer en rolig nyhet. Håll utkik på svenska yle…