Mama Bites Back

Ja, det var ju det här med namnet då. Egentligen hade vi klart ganska länge vad han skulle heta. Eller vi hade ett namn som vi tyckte kunde passa ifall det skulle bli en pojke. Vi nämnde det i förbifarten i början av graviditeten och Agnes fastnade för det genast. Så hela graviditeten kallade hon honom för just de namnet, även om vi nu inte helt hade bestämt om det skulle bli så eller inte.

Mot slutet av graviditeten började vi tveka på namnet eftersom alla i princip visste vad det skulle bli (eftersom Agnes berättat det åt allt och alla…) och de kändes inte riktigt på samma sätt längre. Så de sista dagarna, veckorna när vi gick och väntade på att han skulle behaga att komma började vi fundera på andra alternativ. Några favoriter hade vi men tänkte att vi ser när han väl är ute vad det blir.

Så kom dagen, eller natten, när han väl kom och det var dags att bestämma oss. Vi testade lite men till slut var det nog ändå det som vi pratat om från början som han skulle heta. Visst var det Alfons. Och tur det för var lite nervös över hur vi skulle få Agnes övertalad att han skulle heta något annat än just det.

Alla namn kommer faktist från släkten. För oss känns det extra fint att det är släktnamn som går i arv. Förnamnet är från mannens mormors morbror och mellannamnen kommer från min pappas morfar och mannens pappas morfar.

Så här har vi nu, Alfons Erik Niilo.