Mama Bites Back

Hej från skrivbordet som nu fått flytta tillbaka in i sovrummet. Alfons och Agnes sover numera i samma rum och vi har ”fått” tillbaka sovrummet. Bortsett från att alla Agnes rit-, pyssel- och målargrejer fortfarande bor kvar i det. Det var dealen när vi flyttade tillbaka skrivbordet i sovrummet, att hon ska kunna komma hit, sitta och pyssla eller måla när hon vill.

Jag har suttit i en timme och försökt krysta ur mig något att skriva. Har en massa tankar och saker jag skulle vilja skriva om. Sånt som jag blir inspirerad av, planer och funderingar men inget liksom kommer ut? Väldigt oklart. Tror jag är lite för trött och okoncentrerad. Har varit van att sova till minst nio-tio och äta frukost fram till elva, men nu plötsligt ringer alarmet vid sju. Och dessutom har jag pms och mens på inkommande vilket rubbar hela mitt hormonella system. Vilket i sin tur rubbar hela mig. Någon annan som känner igen sig eller är det bara jag som påverkas av… allt? Önskar ibland att jag vore en sån människa som bara kör på med egen grej, bestämmer sig för att livet är nice och så är det så. Inte KÄNNER så mycket hela tiden. Blir trött på mig själv.

Saker jag INTE blir trött på är vårt hem. Mycket kan en önska om hus, andra platser och så vidare, men så länge jag är här inne i vår lägenhet kan jag känna mig väldigt tillfreds. Visst finns det massa massa saker jag skulle vilja göra, köpa och kanske ändra lite på men helheten känns bra. Det som jag älskar mest just nu är alla växter som fått så bra vård av familj och vänner under sommaren så det växt och frodats. Doftpelargonen som blivit hur hög som helst, och elefantöronen som hänger ner (!) från blombordet. Hoppas verkligen de överlever vintern bara, för det är inte speciellt ljust här då.

Nu ska jag fundera hur jag ska lösa faktumet att jag ska fixa middag, äta och duscha innan fem för att hinna iväg och träffa Michaela. Detta är väl ingen grej om det inte vore för att jag är ensam hemma med en ettåring och det går inte precis att sätta honom framför tv:n medan jag duschar. Han vet inte ens vad barnprogram eller youtube är ännu. Så får väl börja med middagen och hoppas jag hinner duscha när Johan kommer hem innan jag ska iväg. Det att jag ska träffa Michaela däremot, det ser jag framemot. Vi har inte setts sen någon gång innan corona började. Hon har ju hunnit gifta sig (!) vilket absolut måste avhandlas. Nu står Alfons här bredvid och fakeskrattar i vad jag gissar är ett försök att få min uppmärksamhet så nu var denna skivstund förbi.