Mama Bites Back

Måndagen försvann i någon sorts autopilot igår. Johan har åkt på en riktigt man flu (inte många symtom som passar med Corona för den som undrar) och legat hemma. Jag fick därför sköta hämta, lämna, handla, laga mat samtidigt som jag satt i möte så gott som hela dagen. Min hjärna var helt död när kvällen kom. Yogade, mediterade (vem är jag ens?) och duschade för att ens lite bli en människa igen. Idag ska jag till jobbet och får iallafall komma ut lite. Men eftersom rekommendationerna nu ser ut som de gör så forsätter jag antagligen jobba hemifrån resten av veckan.

Hur kommer den här hösten se ut? Om vi var osäkra över hur våren skulle bli så känns nog hösten som ett ännu större frågetecken. Vet inte med er men jag hade ändå i mitt stilla sinne fantiserat om någon sorts normal vardag i höst. Ganska orealistiskt egentligen. Nu är vi tillbaka i vårens fotspår. Hoppas bara folk har tålamod nog att ta allt på allvar en andra omgång så vi någon gång kan återgå till ”det nya normala”.

Det var verkligen skönt att komma igång med jobbveckan. Jag kom bra igång med allt, hann luncha med en efterlängtad vän och sen åkte vi upp till Österbotten över veckoslutet. Vi sov först en natt hos mina föräldrar och sen till svärföräldrarna där barnen var medan vi gick på 30 års fest. Kändes lite osäkert innan men med säkerhetsavstånd och mycket käsidesi gick det också bra att gå på fest. Allt måste anpassas men betyder inte att de inte går!

Efter jobbveckan lutar det mot att vi åker till skären om alla mår bra. Eftersom det verkar bli så himla fint väder så måste vi väl passa på. Sommaren är ändå snart slut. Idag öppnade de sista skolorna och de syntes så på vägen till dagis då alla skolbarn dundrade förbi med sina cyklar och ryggsäckar. Då kändes det verkligen som att hösten har börjat!