Mama Bites Back

Hos oss är det lördag dag och alla håller på med sitt som vanligt. Jag sitter med datorn vid matbordet. En tallrik med yoghurt, snö som dinglar utanför fönstret och iPaden som snurrar Netflix. Agnes ser på spaden i sovrummet, Johan surfar och Alfons sover. Tvättmaskinen och torktumlaren brummar i bakgrunden. Typisk lördag med andra ord. Allt känns… ganska normalt. Vi har hela veckan levt i ”what if what if”, vilket vi i och för sig fortfarande gör, men jag har liksom slappnat av lite i det. Vi kan bara vänta och se, så lika bra att leva så normalt som möjligt. Sen har vi förstås Corona, men det är en annan femma och den orkar jag faktiskt inte deala med idag. Det är som det är och det suger. Det räcker med allt annat OCH att jag har mens.

Två bilder från igår.
Papperstunna, vackra vallmon i den finaste kombon av ljusrosa och orange. Det kanske låter fånigt, men jag kan bli så himla pirrig och glad av fina blommor. Känner mig nästan lycklig när jag ser på dem för att de är så himla fina. Har också två vita franska tulpaner med rosa strimmor i på matbordet som håller på och slå ut. Jag orkar knappt så fina de är. Som sagt, blommor gör mig glad. Om någon vill pigga upp mig, ge mig en present eller bara vara snäll mot mig: Köp blommor till mig. Funkar alltid!
Någon gång under hösten gick vår hallampa sönder och sen dess har det varit alldeles för mörkt i hallen. Har inte hittat någon som vi tyckt passat dit, eller så har den varit aaaalldeles för dyr. Men så hittade jag den här på Sostrene Grene igår och föll för den gröna i kombo med den Svenskt Tenniga/William Morris lampskärmen. Gullig!

Nu säger datorn att den måste laddas och jag orkar ej söka fram en sladd så det får vara allt för idag. Ska lägga i gång en ny torktumlare, sen åka och handla ingredienser till blondies med citron och vallmofrön. Och sen ska jag börja laga bouef bourguignon. Som sagt, som vilken vanlig lördag som helst!