Mama Bites Back

Ögonen känns tunga denna måndag. Antar att det är den sista novemberdagen som spökar. Jag sprayar ohemult mycket ansiktsmist som ett desperat försök att vakna till liv. Jag sitter i ett tomt arbetsrum vägg i vägg med svärmor. Fick följa med till hennes jobb där det ändå är tomt, för att ha något ställe att sitta och jobba i lugn och ro. Skönt så! Och mysigt att promenera genom Vasa tidigt på morgonen medan det ännu skymde och gatorna var lite lite vita.

I fredags körde vi upp till Österbotten och ju högre upp vi kom desto mer snö fanns det. Inte mycket, men iallafall så att landskapet blev vitt. Fint av Österbotten att välkomna oss så! På lördagen gick vi all in på lilla jul hos mina föräldrar. Agnes var med pappa och morfar efter en liten gran i skogen, vi klädde den tillsammans, gjorde en korg med kakor och önskelista till tomten och så tände hon lyktor med pappa ute för att tomten skulle hitta. Agnes och jag klädde på oss och gick ut i skogen för att hämta grankvistar och lingonris till bordsdekoration. Sen åt vi julmat innan tomten kom och lämnade lite klappar på verandan. Agnes studsade upp och ner av lycka över att kakorna och lyktorna lyckades. När barnen somnat i sina nya julpyjamasar spelade vi vuxna spel och så var den lilla jul förbi.

Även om vi var lite färre än vi varit på mina barndomars lilla jul så var det ganska likt hur vi brukar fira. Med julmat, lilla jultomte, spänning och släkten. Släkten var förstås inte med i år, men allt annat fick vi in. Det känns fint att ge vidare en sån tradition till våra barn. Jag tror att det här varit en av grundstenarna till min egen kärlek till jultiden, och det märks redan nu hos Agnes hur hon har samma vurm för allt som har med jul att göra som jag har. Julen har tagits på stort allvar i släkten, och även om jag försöker se till att minska pressen på att det ska vara prefekt, så har jag ärvt allvaret. För mig är det viktigare att vi gör det tillsammans än att det sak vara helt perfekt, även om jag ibland har svårt att släppa kontrollen…. Nackdelen med att vara estet, jag har en tydligt bild över hur jag vill det ska se ut. Även om det märks mer och mer att Agnes ärvt min estetiska sida, är en fyraårings estetik lite annorlunda. Så jag får bara jobba på att låta den ta plats också!

Nu väntar hon spänt på 1:a december, tur att det är imorgon! Jag är så exalterad över att få hänga fram deras paketkalender, vet knappt hur jag ska kunna hålla mig… Och som hon väntar på Buu-klubbens julkalender. De har verkligen byggt upp spänningen kring den bra.