Någon annan som känt att NU är det verkligen höst? Solen lyser och regnet öser ner om vartannat. Jag har suttit vid matbordet här hemma som vanligt, spelat Höstvisan med Amélie goes to Belgrad (den bästa versionen!) och jobbat på.
Jag känner att jag verkligen kommit in i det här livet med jobb, småbarn och vardag. Omställningen var så mycket lättare med barn nummer två. När Agnes började dagis tyckte jag det var fruktansvärt att vara ifrån henne i början, men med Alfons har jag inte alls känt så. Även om han gallskrikit när jag lämnat honom på dagis (dock vet jag att han slutar genast och sen är hur nöjd som helst, han är bara väldigt dramatisk) så har det inte varit det minsta jobbigt. Kan vara för att jag längtade så efter att börja jobba igen, eller för att jag helt enkelt vet att han mår bra där. Jag mår bra av att få jobba och ha ett eget liv, vara en egen person också. Inte bara någons mamma. Missförstå mig rätt, jag älskar att vara deras mamma, men jag vill vara min egen person också! Och det har varit ett tag nu när jag känt att jag inte fått så mycket utrymme att vara en egen person. Men nu!
Det var några tankar denna måndagskväll. Nu ska jag vänta på att få se på idol och kanske film. Vi började titta om batman (de nyaste) efter att ha sett Jokern på fredag och är nu helt inne i den världen. Men samtidigt borde en väl också gå och lägga sig i tid för att inte vara så trött när barnen vaknar tio före sju. Som tur är den här veckan lugn med inga större planer förutom jobb så!