Jag började dagen med att tända ljus vid matbordet innan jag satte igång med att jobba. Det var så mörkt ute. Nu är arbetsdagen slut, klockan är nästan fyra, och jag behöver tända ljusen igen eftersom mörket är på intågande. Läste i måndags att vi byter till vintertid den här veckan. Det är konstigt, men jag blir lika chockad varje år. Redan? Hur är det möjligt?! Efter det är vi omringad av mörker och de få ljusglimtarna blir färre och färre för varje dag. Kanske det är okej att på allvar börja fundera på juldekorationer då? Något måste en väl får göra för att ljusa upp mörkret.
Jag blir nästan stressad över hur snabbt dagarna går. Det känns som om jag inte hinner med något innan dagen är slut och på listan finns fortfarande tusen saker som ska göras. Trots det har jag jobbat utav bara farten hela dagen. Hösten, är det bara ett ekorrhjul som snurrar snabbare och snabbare? Aldrig stannar tar det slut, men farten ökar konstant.
Ett väldigt oklart inlägg om allt och inget. Behövde bara lufta tankarna lite innan det är dags för middag, plock, barn som är trötta och sura efter dagis, nattning, städning och till sist faller en utmattad i soffan. Precis som igår. Precis som imorgon. Ekorrhjul, det var ju det jag sa.