Jenna Matintupa skriver om vardagen som förälder och livets kontraster

Alla inlägg,Vardagslivet

Karantändagbok dag 20

20 feb , 2021, 18.42 Jenna Matintupa

 

Buu-klubben är på, jag har nyss lagt en ansiktsmask och plockade upp datorn för en stund. Idag är vi inne på dag 20 i karantän och om allt går som det ska slipper vi ut ur karantän på tisdag. Alfons kom ut ur isolering igår och testade också negativt så jag borde vara safe. Så länge inte Johans test idag är positivt, då skiter det sig med flytten vecka nio och ja, då får vi fundera om med hur vi ska lösa allt. Jag har helt ärligt sån ångest över det här att ibland är det svårt att andas. Det känns som om det här testresultatet är avgörande. Är det så att det är positivt så finns det inget vi kan göra, förstås, men det känns så himla tungt om vi kommit så här nära att klara oss och så snubblar vi på mållinjen. Det skulle vara just typiskt. Och om det är positivt förlängs min karantän vilket jag helt ärligt inte vet om jag orkar.

Det känns nästan inte mänskligt att behöva sitta inlåst i över en månad, att ha straffhot vilandes över huvudet om en går ut bland folk. Att människor levt såhär i snart ett år, fruktansvärt! Vi har verkligen haft tur i Finland att vi inte behövt ha total lockdown (ännu!). Nu hoppas jag bara alla ska orka lite till, sluta gå på restauranger och barer, hållas hemma och minimera människor en träffar så vi kommer ur det här någon gång. Det finns ingen anledning till att en ska gå på restauranger och barer just nu. Beställ hem mat om du vill, men sluta samlas. Det är sjukt frustrerande för oss alla som tar alla restriktioner på fullaste allvar men ändå blivit smittade. För att någon annan inte gjort det. Det känns nästan lite ignorant av alla som gör såna saker just nu. Det finns en anledning till att vi idag har de högst registrerade dagssiffrorna hittills. För. Att. Folk. Inte. Hålls. Hemma.

Tack för mig, nu ska jag sluta ta ut min frustration över situationen här, tvätta ansiktet och sen fortsätta stirra i taket.

En fastlagstisdag i karantän. Läsa om vintersport och äta fastlagsbullar.

2 kommentarer

  1. Sofia skriver:

    Jag är sjukt imponerad av att ni klarat av så lång tid i karantän! Vi hade ett skolbarn en vecka i karantän och jag hoppas innerligt att vi slipper fler liknande perioder! Tyvärr verkar nog folk ha svårt att hållas hemma nu då det är sportlov. Så jag är lite rädd över vad som kommer efter detta. Och sen blir det påsk, osv. Visst behöver man få träffa släkten ibland. Och jo det ÄR jobbigt. För ett år sedan var det kanske lite spännande. Men inte nu efter ett år. En känner sig ensam och det är sjukt frustrerande att det bara fortsätter och fortsätter. Ja du skrev ju det själv. Det finns så mycket en skulle vilja göra men avstår från och sen fylls insta med bilder på folk som gjort just det. Ibland känns det som om nedstängning vore bäst, men det funkar ju inte heller.
    Nåja, hoppas vi är på andra sidan nästa år!

    • Jenna Matintupa skriver:

      Tack, det var inte lätt som sagt 😅 Ja förstår inte hur folk kan rättfärdiga resor just nu, jag hoppas nästan också på nedstänging. För oss förändrar inte livet för vi lever typ som om de vore nedstängning, men de som nu har svårt att ta situationen på allvar kanske skulle lära sig något av det!

      Jo vi får hoppas att om ett år börjar det vara mer ett minne.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *