Jenna Matintupa skriver om vardagen som förälder och livets kontraster

Alla inlägg,Vardagslivet

I ett ångestfyllt undantagstillstånd

17 mar , 2020, 23.40 Jenna Matintupa

 

Alla pratar om det, så det tänker också jag göra. Det är svårt att inte ta upp det. Testar det i munnen, undantagstillstånd. Vad betyder det ens? Ett himla läskigt ord egentligen. Alla säger att vi ska fortsätta som vanligt, med vissa restriktioner förstås, men det är så svårt ändå. Hur ska en vara som vanligt när inget känns som vanligt? Alla säger att det inte är så farligt för det flesta, men varför känns det så farligt då? Att folk har ångest i det här förstår jag så bra. För mig växer den mer och mer för varje dag. Men jag tror att det är för att allt ännu är så oklart. Så nytt. Hur ska det fungera i praktiken? Vad betyder det i praktiken?

Många frågor och inga svar. Ännu iallafall. Just nu försöker jag bara hitta en vardag i det hela. Hitta hur jag ska förhålla mig till det. Hur vi ska förklara för Agnes vad viruset betyder och varför det begränsar vårt liv utan att visa för mycket av min egen ångest. Vårt liv stannar kanske upp lite men blir inte sämre på något sätt. Vår ekonomi påverkas inte, vi kan jobba hemifrån och ha barnen hemma utan problem. Så jag har egentligen inget att ha ångest över i den bemärkelsen, men hela situationen är ändå obehagligt.

En historisk stund.
Varje dag från och med nu. Agnes tar inte av sig pyjamasen före någon hägg på eftermiddagen…

Vi försöker iallafall vänja oss vid det tillfälliga livet. Alla råkar dessutom vara mer eller mindre förkylda så med tanke på det är det väl bra med stillsamma dagar. Försökt vila mycket så jag ska börja må bättre igen, skickar till kompisar och kollar läget med dem, gör saker med Agnes och lagar mat av olika slag. Imorgon om jag har feeling ska jag skriva lite om grejer som vi ska göra, och ni kan göra, i detta undantagstillstånd.

I skrivande stund ligger jag i sängen med Alfons på min arm eftersom han är så täppt i näsan att han börjar panikgråta med jämna mellanrum. Så synd om honom. Dessutom är jag ännu i det skede av min förkylning att jag borde få sova ordentligt för att få det att gå om, men det händer ju knappast nu. Så tur i oturen att inte ha bråttom någonstans imorgon eller den här veckan för den delen.

Hur mår ni i allt?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *