Mama Bites Back

Det borde väl vara olagligt att sitta inne när det är så fint väder ute, men här sitter jag nu. Jag har fixat de sista ändringarna med slutarbetet och orkar inte rädda Alfons från att hänga från översta trappsteget på terasstrappan hela tiden. Så istället får de leka inne tills jag är färdig.

Är det bara jag som känner att jag missat att det plötsligt blivit sommar? Efter att ha gått och väntat och väntat och nästan gett upp. Så plötsligt är det här och jag har ingen aning om när det hände. Det kan också ha att göra med att vi i snart tre veckor bott här ute och även om jag ser hur löven slagit ut och blivit gröna, så finns inte så mycket andra tecken på sommaren. Inga blommor, inte lika varmt eftersom havet och vindarna kyler ner och ja, inga andra människor som visar tecken på sommar.

Sen när vi åker upp till land så slår sommaren mot mig som en vägg. Häggen i full blom, blommor längs dikesrenen och varm asfalt. Förgätmigej överallt. Äntligen här. Och så kommer känslorna av att snart är det slut. Att jag missar allt. Måste nästan nypa mig själv för att komma ihåg att det har bara börjat. Sommaren tar inte slut ännu. Det har just kommit.

Det doftar iallafall härligt här inne just nu, med förgätmigej, hägg och pioner överallt!