Mama Bites Back

Hade sett framför mig en lugn fredag. Ta en lugn morgon hemma, jobba och sedan möte upp min kompis Ina på stan för fika och titta i butiker. Istället låg jag tre timmar på Barnmorskeinstitutet. Inte den fredagen jag tänkt mig.

Som tur var allt bra med bebben, men det har verkligen varit en mental berg- och dalbana hela dagen. Det hela började i onsdags när jag tyckte att bebben inte härjade och på som sitt vanliga jag, men i och med att jag nog kände några rörelser här och där så var det inte så mycket jag funderade på. Vi skulle ändå till rådgivningen nästa dag så kunde fråga om det då. Sagt och gjort. Efter att ha fyllt i alla vårdnads och faderskapspapper gjorde vi den vanliga rutinkollen. Hjärtljudet var bra som vanligt och magen hade växt, så inget konstigt där. Vård hälsovårdare blev ändå lite fundersam över de minskade rörelserna så hon skulle kolla om vi skulle få en tid till ultraljud och så skulle jag försöka räkna rörelser i timmen hemma. Nå vi blev lite och lite nojiga och funderade om vi borde vara mer oroliga än vi var. På vägen hem ringde vi killens mamma som försäkrade oss om det knappast är något farligt och att bebisen ligger bara så att jag inte känner det på samma sätt. Lugna och nöjda funderade vi inte mer på det.

Men så imorse ringde de från Barnmorskeinstitutet och sade att jag hade en tid dit och skulle komma in genast. Då började det snurra i huvudet igen. Borde jag vara mer orolig än jag var? Hade ju nog känt en spark eller två när jag vaknade så. Nå skyndade iväg och väl framme så fick jag veta att jag skulle ligga en timme och försöka räkna rörelser medan de höll koll på hjärtljudet. Hjärtljudet var bra genom hela men fick inte ihop till tio rörelser utan endast sex så läkaren kollade med ultraljud. Där såg allt också bra ut, hjärtat slog fint men bebben rörde inte på sig så de kunde inte släppa hem mig ännu. I och med att jag inte ätit något sedan morgonen funderade de om de hade att göra med att jag hade så lågt blodsocker att bebben också hade lite lågt och därför inte rörde på sig så mycket. Så läkaren sa åt mig och att gå och äta något och sedan lägga mig i rummet igen så de kunde kolla hjärtljudet medan jag väntade på att känna någon rörelse.

Efter lite mat låg jag ännu en gång i rummet och väntade. Väntade på att känna något och stirrade på klockan som tickade på. Läste lite för att jag skulle lugna ner mig så att bebben inte skulle känna att jag var stressad. Men äntligen, efter en ungefär en halvtimme, började det röra på sig och då kom de tio rörelserna ganska snabbt. Ringde på klockan och fick komma på ultraljud till läkaren igen. Nu var det andra bullar och det sparkade och viftades. Men alla de sparkar under ultraljudet kände jag inte. Det eftersom bebben sparkade mot moderkakan och den dämpar tydligen så mycket att jag inte känner alla sparkar. Och de minskade rörelserna idag berodde nog troligtvis på lågt blodsocker. Så nu är jag ordinerad att äta regelbundet och försöka räkna rörelser med jämna mellanrum för att hålla koll på bebben.

Så slutet gott allting gott. Kommer dock ta lite tid för mig att återhämta mig mentalt från dagen. Gått från noll till hundra säker tio gånger idag. Men huvudsaken är ju vi båda mår tipptopp och hann ändå med lite av det fredagsprogram som jag planerat så helt ”förstörd” blev dagen inte!

Nu ska jag skämma bort mig själv med en cokis och sedan är det dags för På spåret.

Ha en fin fredag!