Mama Bites Back

Dagarna går så himla fort just nu. Som jag skrev på andra bloggen så finns det inte så mycket extra tid just nu. Agnes är väldigt krävande, som nu ett-åringar är, och jag kämpar för att hinna med allt jag måste (och vill). Men det var ju förra helgen jag skulle blogga om. Vi åkte som sagt upp till Vasa med tåget på tumis Agnes och jag.

På dit vägen tog vi halv åtta tåget, vilket betydde att jag måste väcka ungen. Gick ändå förvånansvärt bra och hon var nöjd så gott som hela vägen till tåget. När tåget startade åt vi frukost och så började härjandet. Vi var framme kvar över elva och från att vi startade tills det var det fullt ös. Agnes var på riktigt inte stilla en sekund. Lite mat pillade hon i sig nu som då och sedan skulle vi iväg igen. Vi hade plats vid lekhörnan vilket var både var bra och dåligt. Bra för att det fanns något för henne att göra, dåligt för att hon ville göra något konstant. För en mamma som vaknat alldeles för tidigt var det lite tungt. På kvällen var jag väldigt väldigt trött…

Hemresan var tidsmässigt bättre för Agnes. Vi åkte tjugo före ett och hon somnade i bilen, fortsatte sova när jag flyttande henne till vagnen och sov ännu en timme i min famn i vagnen. Så började hon vakna i samband med att folkmängden började öka. Ganska snabbt blev det fler och fler kiddos vid lekavdelningen och jag skojar inte när jag säger att det var kring trettio (!) ungar i något skede. Ni kan ju gissa ljudnivån alltså. Men Agnes trivdes åtminstone så det är ju huvudsaken.

Så att vad för åka tåg med Agnes för betyg? Helt okej ändå! Det gick förvånansvärt enkelt även om jag ganska många gånger såg på klockan och önskade att vi skulle vara framme snart. Så flyg är ju nog att föredra tidsmässigt, om man råkar få bra erbjudande, men tåg går om man råkar ha en bra dag hehe.