Jenna Matintupa skriver om vardagen som förälder och livets kontraster

Alla inlägg,Bröllop

J says yay, min möhippa

8 jan , 2019, 15.28 Jenna Matintupa

 

Vet ni vad jag insåg, att jag aldrig berättade om min möhippa! Så nu typ ett halvår senare är det dags. Jag hade redan i förväg räknat ut vilken dag det skulle bli. Visst kunde jag förstås inte veta helt hundra, men så väl känner jag mina vänner att jag visste att de inte skulle vänta till efter bröllopet. Så lördagen den 18:e augusti steg jag upp som vanligt med Agnes. J fortsatte sova som om det var vilken dag som helst. Var så när att spy under de två timmar som vi var vakna. Visste att de skulle komma, men hade ingen aning när och höll på att dö av nervositet.

min möhippa

Men så till sist plingade det på dörren och det stod ett helt gäng med mina bästa personer ute i trapphuset. De tog över vår lägenhet, J och Agnes packade ihop och åkte iväg och så satte de mig vid köksbordet för att göra en blomkrans. Det blev en stor maffig grej som jag hade på mig hela dagen.

min möhippa

Efter det blev det brunch. De hade verkligen gått all in och vi hade brunchmat i flera dagar efteråt hehe. Hade dock lite svårt att äta för var så pirrig, men försökte äta så mycket jag orkade. Efter att vi ätit blev det lek. De hade med en påse där alla hade valt en sak som hade en koppling oss emellan och så skulle jag gissa vems och förstås berätta historien bakom. Det är så mycket svårare än en tror! Vissa var lättare, vissa var skitsvåra. Sen blev jag beordrad att packa en väska med festkläder, fixgrejer och göra mig fin + ta på mig bekväma kläder.

min möhippa

Så begav vi oss ut! Hade ingen aning vart vi var påväg men ju närmare vi kom desto klarare blev det. Dessutom fick jag små ledtrådar av samtal de hade eftersom någon försa sig lite.

min möhippa

När vi steg av spårvagnen vid Borgbacken blev jag sjukt peppad. Vi började med att dela in oss i lag och fick varsitt kort. Vi skulle nämligen tävla i någon kisa. Tror det var fem olika ”grenar” och så skulle vi tillslut räkna ihop poäng osv. Ingen visste riktigt vad det innebar men det var skitkul!

min möhippa

Vann en liten ballerinakanin till Agnes, haha. Grenarna var såå mycket svårare än jag trodde men helt värt det. Har alltid funderat varför folk betalar för att trycka på knappar men de var verkligen jätteroligt!

min möhippamin möhippa

En viss tid skulle vi alla träffas vid ingången för program. Programmet visade sig vara Hattarakoulu. Vi fick lära oss lite om hur sockervadd görs, vad sockervadd innehåller och så fick alla göra själv. Roligt men vi konstaterade alla att det inte är så gott som vi kom ihåg. Efter att ha ätit upp hela mådde de flesta av oss lite illa.

min möhippa
min möhippa

Sen gick några iväg för att fixa nästa program och resten av oss stannade för att åka! Jag fick ett åkband så kunde åka hur mycket jag ville. Vi hann förstås inte med så mycket, men fick ändå åka i lite olika roliga. Att vi åkte i dendär vattengrejen ni ser på bilden var dock ett så dåligt beslut, för vi blev alla helt genomblöta. Men roligt hade vi iallafall!

min möhippa

I något skede var det dags att åka vidare och jag gissade ganska snabbt rätt var vi skulle, nämligen Busholmen och takbastun i Victoriakvarteret. Innan hade vi fått bestämma om vi ville ha sushi eller pizza och så foodorade de dit mat. Vi åt, hängde och så blev det olika lekar och program. De hade gjort ett På Spåret till mig som var helt genialiskt, vi hade en frågesport med bilder, musik och liknande och så kanske något till som jag inte minns? Så fort en glömmer. De som ville gick i bastun och där fick jag en lightversion av brudbastu. Vi skålade och fixade oss fina för att ge oss ut på stan. Först gick vi till Navy Jerrys på en drink men det var ganska fullt så efter en bestämde vi oss för att gå någon annanstans. Det blev till sist DTM och där dansade vi oss svettiga tills vi var så fulla/trötta att det var dags att ge upp.

Det blev en så himla himla fin möhippa och var helt varm hela dagen pga jag har så många fina vänner runtom mig och att de fixat det här till mig. Och att det känner mig så bra att de visste precis vilken sorts möhippa jag ville ha! Tack tack tack till er och önskar jag skulle kunna uppelva dagen igen, fast då skulle det då förstås inte vara samma sak. <3

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *