Mama Bites Back

Ny vecka och sista september. Imorgon byter det månad vilket för mig alltid innebär födelsedag. Min födelsedagsvecka eftersom jag fyller år andra oktober, på onsdag. Och för första gången känner jag en himla stor ångest kring min födelsedag. Kanske för första gången i mitt liv?

Jag älskar att fylla år. Tycker om att för en dag stå i centrum, få presenter och ja, ha en dag som handlar om mig. Jag har alltid tidigare var fullt medveten om att min födelsedag närmar sig. Planerat, gjort önskelistor och räknat ner. I år då? Nja inte där riktigt. Det var först förra veckan jag insåg att herregud om en vecka fyller jag år. Hade inte ens tänkt på det innan. Än mindre vad har önskar mig i present eller om jag ska fira något.

Antar att det hänger lite ihop med att jag nu mera har en treåring och en baby som tar 110% av min uppmärksamhet. Att fokuset på en själv är ungefär lika med noll. Max egentid jag får just nu är när jag tvättar ansiktet och smörjer mig morgon och kväll. Eller om jag behöver gå på wc (dock oftast med öppen dörr så att jag hör babyn och/eller så treåringen ska slippa in…). Och jag är helt fine med det, jag menar så blir det när en har småbarn och det är ju förstås en del av livet. En fas. Jag vet att när Alfons blir lite större och börjar dagis, kan vara borta från mig och så finns det möjlighet för lite egentid igen. Så som vi hade det innan Alfons föddes med Agnes. Men tills dess är det en tid av full on babyliv.

Med det sagt drömmer jag ändå om att ha något sorts födelsedagsfirande, men sen är jag alldeles för trött för att orka fixa till något. Födelsedagsbrunch har varit en återkommande tillställning i mitt liv men vilken människa med en baby och treåring skulle orka stå i köket en hel dag för att ställa i ordning? Att komma ut genom dörren för att föra till dagis eller komma iväg på något program är tillräckligt med ansträngning, hehe.

I en drömvärld önskar jag mig frukost på sängen, sänglampor från Svenskt Tenn i present, lunch med kompisar på stan, en timmes massage eller ansiktsbehandling, middag med familjen och någon god tårta eller bakelse till efterrätt. Men nu fyller jag faktiskt på en (som det ser ut nu) regning onsdag så på schemat står väcka, mata och föra treåring till dagis, stan och lunch med kompis (där fick jag iallafall in en punkt på drömlistan!), hem och koka middag tills Agnes och Johan kommer från dagis/jobbet och sen antagligen däcka i soffan vid halv elva efter nattning av två barn.

Kanske på grund av att jag helt enkelt inte har ork just nu att fira mig själv som jag känner ångest över att blir äldre. Är det så här det kommer vara nu? Att plötsligt fyller jag måste jag börja fundera hur gammal jag är så fyller jag 45 och har inte orkat fira min födelsedag en gång sen dess. Känns i och för lite osannolikt när det handlar om mig och min förkärlek till födelsedagar men ändå. Jag fyller ju faktiskt bara en gång om året. Så är de väl att vara festfixaren i familjen, att om det inte är jag som fixar så händer inget.

Får väga upp det med att jag haft ett gäng bra födelsedagar genom åren. De senaste har bestått av brunch, londonresa, bokklubb och mysmiddag. Och det kommer ju nya födelsedagar som tur. Nu ska jag sluta tycka synd om mig själv (är i något sorts hormonellt kaos just nu) och återgå till att bolla blöjbyten med att modellera.