Profilen Jenna Vierinen skriver om vardagen som förälder och livets kontraster

Alla inlägg,Föräldralivet,Graviditeten

Att föda på finska, smärtlindring och föräldraledighet

14 Feb , 2016, 16.01 Jenna Vierinen

 

Nu sitter jag på tåget ner till Helsingfors igen. Har haft en himla fin helg hemma. Tydligen hade det planerats en hel del bakom min rygg, för på lördagen överraskades jag med babyshower av mina fina vänner. Gissa om jag blev förvånad! Bilder från det kommer på andra bloggen imorgon, men tänkte jag skulle visa gåvorna här i veckan.

Förutom det har jag också hunnit hänga en del med familjerna, träffa släkten och hänga med både hundar och bebisar. Men nu tänkte jag svara på första delen av frågorna när jag ändå inte har något bättre för mig. Delar in frågorna i två inlägg så det inte blir så långa. Här kommer det ett:

DSC_9797Glad preggo i lördags på babyshowern.

Har ni tagit reda på könet? Varför/varför inte?

– Ja det har vi. Vi var båda överens från början att vi ville veta. Inte för att det har någon skillnad vilket kön det är, men mest för att vi var alldeles för nyfikna för att vänta. Det här är heller inget som vi hållit hemligt för familj och vänner, men på bloggen bestämde vi att det får vara hemligt tills hen kommer.

Funderat på smärtlindring under förlossningen?

– Jo det är klart. Har den uppfattningen att jag har ganska låg smärtgräns, så är lite nervig över hur jag kommer reagera på smärtan. Så jag har (just nu) den inställningen att jag vill ha all smärtlindring jag kan få. Tror jag kommer kunna uppskatta hela förlossningen lite mer om jag får någon sorts smärtlindring, men det är förstås svårt att veta så här i förhand.

Hur känner du inför att föda i Helsingfors och med stor sannolikhet inte få vård på svenska? 

– Det går i vågor. Visst är jag nervös över att behöva föda på finska, men ungen måste ju liksom ut (även om jag ibland önskar att den bara skulle uppenbara sig på utsidan och jag skulle slippa hela förlossningen). Vi har ännu inte pratat om förlossningen på rådgivningen, så vet inte vad de rekommenderar för oss svenskspråkiga när det gäller språket i Helsingfors. Har hört att många som gärna velat föda på svenska har fött i Borgå, men känner lite att det är så långt dit och vet inte om jag vill sitta i bilen i typ 45 minuter när det börjar bli dags. Från där vi bor är det inte speciellt långt till Barnmorskeinstitutet så skulle vara ganska praktiskt, men då finns risken att jag inte får föda på mitt modersmål. Som tur så är min kille tvåspråkig så han kommer väl få fungera som tolk. Så ja, jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det. Får väl ta det lite som det kommer, hålla fast vid min svenska och hoppas att någon förstår/kan prata. Annars får killen sköta pratet.

Hur har det varit i samband med rådgivningen, får ni tala svenska där?

– När vi fick veta att vi skulle få barn så ringde jag då som man bör och beställde tid för första besöket till rådgivningen. Då frågade de om jag vill gå till vår närmaste (som inte har någon svenskspråkig hälsovårdare) eller om jag vill välja någon av de hälsovårdsstationer där det finns svenskspråkiga. Och det ville jag förstås så då valde vi femkantens hälsovårdsstation och där har vi fått svenskspråkig service hela tiden. Vår hälsovårdare är svenskspråkig och så gott som allt material vi fått är på svenska. När jag gick på första läkarundersökningen så pratade inte läkaren så jätte bra svenska, men hon pratade ändå svenska genom hela besöket.

Men under ultraljudsundersökningarna på Kvinnokliniken så har vi inte fått prata svenska. Så där har det gått både på finska och engelska. Med mig har de pratat engelska i och med att min finska inte är sååå bra och med killen då finska. När jag var på Barnmorskeinstitutet förra veckan så varierade svenskakunskaperna lite. De som tog emot mig när jag kom måste jag prata engelska med och samma sak med hon som satte EKG:n. Läkaren som gjorde ultraljuden pratade lite svenska så då fick jag prata svenska, och likaså med barnmorskan som satte andra EKG:n. Så summa summarum så på rådgivningen får vi prata svenska men på de övriga ställena not so much.

Har ni tänkt dela på föräldraledigheten eller hur har ni tänkt kring den?

– Vi kommer göra så att jag är hemma de nio månader som man får. Killen är hemma de första tre veckorna men utöver det kommer han inte vara hemma. Det här på grund av att jag i första hand studerar och han är fast anställd så ekonomiskt är det bäst för oss. Jag kommer (troligtvis) inte heller ta ut någon vårdledighet utan gå tillbaka till skolan och börja jobba mera från och med januari 2017 så jag kan göra färdigt skolan. Under mammaledigheten kommer jag försätta jobba med Ratata och förstås skriva blogg. Så kommer inte vara helt ledig under de nio månader jag är hemma utan jobba lite vid sidan om.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *