Mama Bites Back

Här har det nu gått en vecka sedan hon föddes. Det är verkligen en omtumlande tid och vi lever i något sorts töcken av för lite sömn, ammande och tröstande. Det känns som om det enda jag gör är att ammar, men så är det väl den första tiden. Hon sover egentligen ganska bra, men att vakna mitt i natten är man inte riktigt van med så det gör att man känner sig lite degig. Ändå tycker jag att det går riktigt bra, även om man inte hinner med något annat än henne.

Vår privata barnmorska aka killens mamma aka farmor är här just nu och hjälper till lite, och i helgen var också mamma och pappa på besök. Så lägenheten är fylld med presenter och blommor från släktingar och vänner. Hon har fått massa fina saker som jag kan visa senare! Det har hur som helst varit riktigt skönt att ha någon som assisterat och kunnat svara på alla möjliga frågor, speciellt när jag inte fått bära så mycket ännu.

Det är ännu lite svårt att förstå att hon är här nu. Förra veckans måndag skrev jag ju om hur jag hade noll känsla av att det var någon bebis på gång, och det hade jag också, enda fram till efter 22 någon gång. Vi gick och lade oss ganska tidigt för vi var båda ganska trötta, men jag hann bara nicka till så kände jag någon konstig knäpp i magen. Låg en stund och funderade var det var, men kände inget speciellt. Nå efter en stund gick jag upp på wc, och då kände jag första värken. 23 väckte jag killen och sade att nu tror jag det börjar och sedan gick det med racerfart. Fyra timmar senare, mer exakt 03:00, var hon ute. Vi hann egentligen inte med något av det vi tänkte, men bra gick det ändå. Ska skriva mer om förlossningen senare, det kräver väl ett inlägg för sig.

Nu är det någon som säger till att det är dags för mat, så längre än så här hinner jag inte idag. Har några inlägg på lager, så lägger också kanske upp dem i veckan. Men i slutet av veckan ska jag försöka få till ett till inlägg och då tänkte jag berätta vad hon ska heta!