Jenna Matintupa skriver om vardagen som förälder och livets kontraster

Alla inlägg

Vi har ett ansvar

14 sep , 2016, 22.54 Jenna Matintupa

 

I mitt flöde har ett ämne dykt upp ett par gånger det senaste dygnet. Yle sänder nu på vardagseftermiddagarna finska filmer från mitten av 1900-talet, och idag sändes en film där n-ordet figurerar i titeln och innehåller så kallade blackface-imititationer av mörka personer. HBL’s Malin Slotte ifrågasatte varför filmen visas i och med problematiken av innehållet och detta gav förstås upphov till en hel del åsikter. Programchefen på Yle TV1 säger att den inte ska ses som rasistisk eftersom den gjordes under en tid då inte ansågs som rasism. Men rättfärdigar det verkligen att filmen kan visas nu?

Än så länge är mitt barn så litet att hon inte pratar, men det är inte länge tills hon börjar dels prata men också snappa upp ord från omgivningen. Och det är mitt ansvar som förälder att lära henne vad man kan eller inte kan säga. Jag ska försöka mitt bästa för att inte ens introducera n-ordet för henne. Att det ska finnas på listan över ord som man absolut inte får använda. För att använda det ordet idag är verkligen inte okej, inte ens om det är en del av en titel från 60-talet. Även fast Yle försöker rättfärdiga det med att det är en del av ”vårt kulturarv”. Yle kan inte visa program eller filmer där en viss folkgrupp helt tydligt görs narr av. På det sättet antyder Yle att det visst är okej att använda det ordet, och göra narr av mörkhyade. Hur förklarar jag åt mitt barn att hon inte får säga det ordet när det förekommer på tv och fås att framstå som okej och hur alldagligt som helst?

Peppe Öhman bloggade om det tidigare idag och nämnde bland annat något som Maria Turtschaninoff skrev i en diskussion på Facebook, att det finns ratificerade barn som kommer hem från skolan, slår på tv:n och ser två män göra narr av människor med samma hudfärg som de. Den visades ändå 13:30 på eftermiddagen, det vill säga när många yngre barn kommit hem från skolan och med stor chans ser på tv.

Jag tycker det är ganska sjukt att Yle anser det är okej att visa en film i dagens samhälle där n-ordet är ett skällsord och där mörka möter så mycket fördomar. I ett Finland som just nu är väldigt främlingsfientlighet. Genom att visa filmen ger Yle alla rasitster ännu mer vatten på sina kvarnar. Jag kan verkligen inte för något i världen förstå hur Yle tänker här. Inser de verkligen inte vilka signaler de sänder genom att visa filmen? Vilket ställningstagande de tar?

Jag hoppas verkligen att när Agnes växer upp så är det här något som aldrig skulle förekomma. Jag trodde att vi redan nu kommit vidare och insett att det inte längre är okej att använda n-ordet (och nej, tänker inte skriva ut det för det normaliserar bara ordet ännu mer) men tydligen inte. Jag som vit medelklass kvinna är kanske inte alltid rätt person att uttala mig om rasism eftersom jag väldigt sällan blir utsatt för det, men det är däremot mitt ansvar som förälder att se till att min vita privilegierade medelklass unge aldrig använder det ordet eller gör narr av människor med annan hudfärg. Men det gör det hela lite svårare när Yle, som har väldigt stort inflytande, normaliserar rasism på det här sättet.

Hoppas Yle och programchef Pentti Väljandet inser vilket enormt snedsteg de just gjorde. 

IMG_1037

Det var det jag hade att säga ikväll och nu har jag rantat färdigt (i alla fall för tillfället!). Godnatt!

En kommentar

  1. linnea p. skriver:

    ”Men det gör det hela lite svårare när Yle, som har väldigt stort inflytande, normaliserar rasism på det här sättet.” — huvudet på spiken där. Det är så beklagansvärt på så många sätt. Det är som att Yle i detta fall inte vill beblanda sig med det där ansvaret som följer med makten, som talesättet säger.

    Bra inlägg! Fint att läsa ur ett direkt föräldraperspektiv, tänker ofta själv sådär flummigt överlag på ”framtiden”, i.e. barnen, men det blir betydligt mer konkret såhär. Föräldrar, lärare (och fasen eftermiddagsunderhållningen på tv) o.dyl. är ju så tätt involverade i att påverka framtiden, menar jag. Heja!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *