Jenna Matintupa skriver om vardagen som förälder och livets kontraster

Alla inlägg,Föräldralivet,Jämställdhet

Närståendedag på daghemmen är en bra sak

9 Nov , 2017, 11.33 Jenna Matintupa

 

Ibland blir jag så fruktansvärt trött på att folk är så egoistiska och trångsynta. Förra veckan var ett av de stora diskussionsämnena på internetet hur två daghem i Helsingfors väljer att göra om farsdag (och morsdag också för den delen) till en närståendedag. Förstås så exploderade kommentarsfälten med båda positiva och negativa kommentarer, men framförallt negativa. Tanken med en så kallad närståendedag är att de barn som lever i en annan sorts familjekonstellation inte skall behöva känna sig utanför och förbisedda på mors- och farsdag. Att det skall vara en inkluderande dag på daghemmen, och inte en exkluderande. Det tyckte *folk* är helt sjukt, att daghemmen inte skall ta bort *deras* rätt att fira dessa dagar, och till och med kommentarer som att ”barnen måste härdas” och få uppleva motgångar också. Eh ursäkta mig?!

Det är faktiskt inte bara i Helsingfors som det här händer, utan på Agnes daghem kommer de nu på fredag ett öppet hus för alla som känner att de är närstående till vårt barn. När de meddelade från personalen om det här blev jag väldigt glad. Jag tycker det är jätte jätte bra att man gör på det här sättet. Idag kan en familj se ut på så många andra sätt en mamma, pappa, barn. Det finns barn med två mammor, med bara en förälder och så vidare. Det kan också hända att föräldrar inte har möjlighet att komma, det inte finns några nära släktingar och istället vänner som finns där för barnen. Helt enkelt, alla möjliga olika sorters familjer.

Och jag tycker det är så fruktansvärt ignorant och helt enkelt elakt att skriva att barn måste härdas och lära sig att bli besvikna. Skall barnen måste känna sig ledsna över att de till exempel inte har en pappa som försvunnit ur deras liv? Tror nog de sörjs ändå. Eller om barnet har två mammor, då få dem att kännas som om det är något som ”saknas” även om det är inte är alls något fel på att ha två mammor istället för en av varje. Det är väl inte daghemmets uppgift att ta ställning i detta. Daghemmet skall vara en trygg plats där ALLA barn skall få känna sig välkomna och accepterade. Det är inte en plats där barnet skall behöva känna sig besvikna eller utanför. Framförallt när det gäller en sak som de inte på något sätt kan påverka. Det är inte barnets fel att den inte har någon pappa som nu i det här exemplet. Vi måste sluta prata om det som om de skulle vara något fel med det.

Och det är ingen som tar i från *ert* mors- och farsdags firande. Det får ni absolut fortsätta med. På den dagen det är, det vill säga söndagen den 12:e november 2017 och söndagen den 13:e maj 2018. Då får ni fira med pompa och ståt om ni så vill. Men hur de gör på daghemmen är upp till dem. Och det enda personalen vill är att göra det som är bäst för ALLA barn. Så låt dem göra det då också. Till ni som lämnar era negativa kommentarer vill jag säga: Ni tänker just nu bara på er själva och inte på barnets bästa. Ta er en titt i spegeln och sluta vara så trångsynta och egoistiska. Tack!

ps. Peppe skrev jättebra om det här också, läsa gärna det. >> ”Vi daltar för mycket med barnen”.

2 kommentarer

  1. Janika skriver:

    Håller int riktigt med. Mammor å pappor kan finnas i olika former och trots att jag inte haft en mamma största delen av mitt liv har jag aldrig tänkt tanken att jag inte vill fira morsdag pga detta. Klart att man tänker på sin mor lite extra just på den dagen och saknaden är stor, men jag ser det också som en dag att komma ihåg dom goda stunderna och fira alla andra mammor och kvinnor som funnits där för mig. En närståendedag tycker jag är en fin idé men förstår inte varför den ena ska utesluta den andra.

  2. Daniela skriver:

    Jag tycker detta är helt super! På mitt dagis kan jag dock inte ens minnas att vi över huvudtaget haft någon sådan kaffebjudning eller vad man nu sen gör, det enda jag minns var att vi lagade kort eller pyssel veckan innan morsdag/farsdag. Min pappa gick bort när jag var ett år och har visserligen alltid haft en styvfar att göra kort åt, ibland har jag t.o.m. lämna kort vid pappas grav. Det är inte alls roligt att vara utanför, särskildt i en liten by där resten hade både mamman och pappan kvar. Fortfarande kan jag tycka att det är jobbigt att bli inbjuden till farsdagslunch från facebook-evenemang eller se affischer på gatan. Och dessutom att all helgona är helgen innan så blir man ju ”påmind” två helger i rad….

    Tack för ditt inlägg, jag gillar!👍

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *