Mama Bites Back

Igår sade jag till killen: ”Vårt liv måste ha varit så tråkigt före Agnes kom”, medan hon sprang fram och tillbaka naken mellan köket och sovrummet och skrattade. Hur gullig som helst. Vi konstaterade också igår att på samma sätt som hon var lätt som bebis, så har livet med henne fortsatt att vara ganska lätt. Visst har hon perioder av saker ibland, men de är alltid väldigt korta och väldigt lätta. De går snabbt över och mellan de små utbrotten om att hon inte får ha jacka på sig när det känns som -20 ute, eller när hon absolut absolut måste se mimi (Emil i Lönneberga).

Så just nu känns som två års åldern är *den roliga åldern*. Främst för att hon verkligen kommit igång med pratandet. Herregud så munnen går i ett. Förstår kanske inte alltid allt, och det tar ibland ett tag att förstå att t.ex. toscho betyder också (?!?!), men det är så himla himla gulligt. Som i helgen när hon provade en tröja, jag sade ”oj så fint” och Agnes svarade ”mamma också fin”. Ville nästan gråta för hon var så ljuvlig! Och också för att man verkligen kan umgås med henne. Ha en konversation, hitta på saker och helt enkelt hänga.

Jag antar att det känns så med ens barn för varje ålder och period, att det bara blir roligare och roligare. Men ändå känns det som om inget kan slå den slå den här åldern. Just nu iallafall!