Mama Bites Back

”Hoppfull kvinnodag!” skrev Ylva Perera i en facebook-post, och det tycker jag passar bra att säga idag. Grattis känns lite fel i sammanhanget. Vi uppmärksammar kvinnodagen för att lyfta fram kvinnors situation i samhället, våld kvinnor utsätt för, löneskillnader och orättvisor. Det är viktigt att komma ihåg, att även om det är över 100 år sen den första kvinnodagen inträffade, och vår ställning har förbättras radikalt sen dess, finns det fortfarande en skillnad.

Förra året skrev jag om ingen glad kvinnodag. Om hur kvinnodagen för mig handlar om min dotter. Om hennes, och våra, förutsättningar, privilegier och om andra flickor och kvinnors situation. Att alla inte har det som vi, och att även om vi har det bra, betyder det inte att vi kan sluta kämpa för sakens skull. För så länge över en halv miljon flickor och kvinnor faller offer för människohandel, kvinnors löner är ca. 25 % mindre än männens och två tredjedelar av alla världens 1 miljard fattiga är snippbärare behövs kvinnodagen. Den feministiska kampens dag.

Jag började morgonen med att pallra mig i arla morgonstund till Akademen för att äta frukost tillsammans med Astra och Förlaget, och ett gäng andra ivriga medkämpar. Astra släpper nämligen idag den feministiska antologin Denna framtid är vår, med texter och illustrationer av bland annat Ida Kronholm, Ellen Strömberg, Ulla Donner, Monika Fagerholm och Birgitta Boucht. En strålande gåva till mig själv på kvinnodagen. För att ge energi att orka fortsätta kämpa. Efter frukosten strosade jag tillsammans med min fina vän Hanna en stund. Unnade oss lite, funderade kring kommersialiseringen av feminism och allt möjligt annat. Vi kom fram till att det är fint att fylla ens kvinnodag med människor man gillar.

Och tycker att morgonens program satte temat för min kvinnodag. Denna framtid är vår. Det är upp till oss kämpa för att ge våra döttrar en bättre framtid. Ge dem samma rättigheter, förutsättningar och möjligheter. Och att hjälpa döttrarna som har det sämre än vi. Jobba mot att ge dem hopp och framtid. Och även om jag förstår kritiken mot att man kommersialiserar feminismen och kvinnodagen, så tycker jag ändå att på ett visst plan är det en bra sak. För varje liten sak som gör att folk vågar se det viktiga med feminismen, med kvinnodagen, gör att folk slutar vara rädd för ordet. Om det hjälper oss skapa en framtid där folk slutar tycka feminism är negativt, där vi gemensamt kämpar mot jämställdhet, well fine by me.

Idag kämpar jag för att Agnes framtid. För utsatta barn och kvinnors framtid. För min framtid. För att vi en dag ska vara lika mycket värda som den andra delen av befolkningen. Idag är dagen då vi känner oss arga för hur världen ser ut, och hoppfulla inför framtiden.

Hoppfull kvinnodag och denna framtid är vår!