Mama Bites Back

Idag är det inte vilken dag som helst, utan vår lilla stjärna, min bästa person, vår saltkråks skrållan och älskade unge två år. Egentligen tycker jag det känns som om hon borde vara mycket äldre. Hon har ju funnits i vårt liv hur länge som helst! För exakt två år sen låg vi i varsin säng på barnmorskeinstitutet med en liten liten person som var så himla skör och gullig. Jag hade varit vaken i 24 timmar men kunde ändå inte sova eftersom jag adrenalinet inte riktigt lagt sig ännu, och allt var så himla stort. Stort att jag överlevt förlossningen utan större problem, stort att det kommit ett barn och förstås, stort att hon var vår!

Ibland saknar jag den lilla gosiga typen hon var som bebi. Som man fick (måste) ha i famnen, pussa på och gosa så mycket man ville, men att ha en två åring är ändå så mycket lättare. Även om jag måste avstå från de flesta av kramar och pussar eftersom hon bestämt säger nej nej sluta nästan varje gång. Idag stod hon med sin nya polisbil i fönstret på dagis och viftade ivrigt och skickade slängpussar när jag gick därifrån. Så stor plötsligt. Och så stolt över att ha födelsedag och få ha med sin nya bil OCH muminkex till dagis. Att avstyra henne från att ha på sig sina nya silverskor och sjömanskeps var lite svårare… Men iväg kom vi som tur med halare, mössa och dagisskor.

Nu ska jag just börja stöka i köket. Ska fixa klara biskvierna till Agnes kalas, göra en sats flygande Jakob och städa upp lite innan jag pyser iväg på jobb i några timmar. Känns lite ledsamt att inte vara hemma hela kvällen med Agnes, men jag hinner ju ändå hem innan hon går och lägger sig som tur. Nu har jag redan slösat allt för mycket tid på datorn (och lite netflix…) så bara att börja på om jag ska hinna med allt jag tänkt innan jag ska in till stan.