Mama Bites Back

Ska vi titta på nästa del av bröllopet? Nu har vi kommit fram till vigseln. Var vi skulle ha vår vigsel var ganska självklart: i bådas hemkyrka. Ett bekant ställe där vi båda är döpta, där vi blivit konfirmerade och så vidare. Plus en väldigt vacker kyrka också! Prästen som vigde oss var dessutom en som vi dels känner bra sen tidigare och som också konfirmerat oss och döpt Agnes. Så det kändes fint och lite mer personligt att ha honom. Kyrkan valde vi att ha ganska enkel, vi fixade inga blommor eller sånt till kyrkan utan hade den altarbukett som fanns och skippade allt annat. Björkar var min bror och förde till kyrktrappan i och för sig också, men inget annat utöver det.

Vigseln då. Vi visste från början att vi ville ha så lite prat från oss som möjligt. Jag läste noga igenom de bibeltexter som vi kunde välja mellan för att ha en som jag kunde stå bakom så mycket som möjligt. Vi ville inte ha de klassiska in- och utgångsstyckena utan valde egna låtar, och så valde vi att inte ha speciellt ”romantiska” låtar under vigseln utan istället såna som var mer oss. Romantik är inte riktigt vår grej så allt sånt valde vi bort så långt vi kunde. Så, hur såg det då ut?

När alla gått in och satt sig körde vi fram med vår bil. Eller som Agnes kallar den, vår raggarbil. En Ford Cortina som mannen fått av sin morfar. Pappa och farmors man skruvade med den enda fram till dagarna före bröllopet. Det var inte ens säkert att vi skulle kunna köra med den, men det gick! Om än liite hackigt… Nå väl, när alla satt sig körde vi upp utanför och gick in tillsammans med Agnes.

Vi gick in till vår låt, Nothing else matters (okej den är väl lite romantisk) som min kusin spelade på elgitarr. Brudtärnorna, alla i olika gröna nyanser, och bestmännen stod framme vid altaret när vi kom in. Så började vigseln och vad som exakt hände kommer jag nu inte på rak hand ihåg, men vi sjöng en psalm, prästen höll tal, vi sa ja och så var vi gifta!

Vi hade frågat mina brudtärnor om de kunde sjunga under vigseln, eftersom alla nu råkade vara sångare. Sången blev Strövartåg i hembygden. Dels för att jag älskar Gustaf Fröding och just den dikten är jättefin, men dels också för att det passade in just där och då. I vår hemkyrka där vi vuxit upp, där bådas föräldrar och morföräldrar gift sig och där hela vår familj bor. Kändes fint! Så var vigseln över och det var dags för oss att gå ut. Den här gången till Hedwig’s theme av John Williams, mer känd som Harry Potter-låten, på orgel. Så häftigt, och det var så roligt att se allas miner när de började spela!

Min kompis Erik sa faktiskt efteråt att han funderat när vi kom gående in vad mannen mutat mig med för att få Metallica. Men sen när han hörde Harry Potter förstod han. Dock var det faktiskt så att låten var mannens idé, och Metallica var självklart för oss båda. Så inga mutor!

Efter att alla ställt sig längs gången kom vi ut på trappen med Agnes i famnen. Vi hade korgar med solrosfrön som gästerna fick ta en näve av och kasta. Billigt och bättre för både kläder och miljön än grötris. Tanken var att vi skulle ge Agnes till hennes farmor när vi började gå, men det glömde mannen bort. Så hon hann bli påkastad ett par gånger innan farmor nappade tag i henne. Så satte vi oss i bilen, och efter några försök kom vi äntligen iväg!