Mama Bites Back

Låt oss inleda vabruari… Sitter i sängen as of now med en febrig liten gullis bredvid mig. Stackarn har sovit bort största delen av dagen. Var såå irriterad på henne inatt då hon kröp upp i vår säng och efter det sparkade, snarkade och väckte mig hela natten. När det sen var morgon och jag märkte att hon var kokhet fick jag lite dåligt samvete eftersom jag varit så störd på henne. Hon har inte haft feber många gånger i sitt liv så och inte varit jättesjuk förutom tre dagars feber när hon var liten och magsjuka då. Det är något speciellt när de är så svaga och hjälplösa, framförallt när det börjar bli i den åldern att de kan allt och ska göra allt själv. Idag har hon velat legat nära, gärna på magen och se på mumin, när hon inte sovit då. Lilla vännen då.

I helgen hängde vi hemma hela lördagen, tydligen blivit vår helgtradition att göra absolut inget. Vilket i och för sig är så skönt eftersom veckorna varit, och kommer säkert fortsätta, vara fullspäckade under våren. Igår var vi iväg på brunch/lunch och sen fick vi för oss att städa källarförrådet. Alla Agnes babysaker hade liksom hamnat lite hur som helst, klädlådorna var råddiga, söndriga och utspridda så vi började organisera.Vilket resulterade i att ungefär klockan nio städade vi ihop de sista lådorna inne. Tog bara si sådär sex timmar… Men alla babysaker är iallafall organiserade i nya lådor så när det väl är aktuellt är det bara att plocka upp rätt låda. Skönt ändå. Tidigare kom vi inte ens in i förrådet utan att plocka ut allt först så en vi kan lugnt säga det blev en förbättring. Även om det var lite större projekt än vi kanske tänkt i början, hehe.

Och ja, i torsdags var vi på ultraljud! Skönt att få se babyn igen, var spyfärdig hela dagen innan. Helt omöjligt att äta frukost och lunch. Som tur var oron helt obefogad och allt såg bra ut. Det var en liten baby precis som med Agnes, så nu är det bara att vänta. Hälften kvar tills ungen kommer. Känns som en eeevighet men nu är det fest i magen varje dag, imorse väcktes jag av att någon tryckte hårt på sidan och då kände jag en huvud eller något som tryckte ut ur magen. Det är verkligen sån skillnad från förra gången då moderkakan var där och dämpade. Nu känns allting väldigt tydligt. Det lugnar också mig väldigt mycket att jag känner rörelser så gott som varje dag, och gör jag inte det vaknar jag ofta på morgonnatten av att hen härjar runt. Som om babyn vill säga att hen är nog där, men gör inget på beställning hehe. Så all good in the hood med bebulis! 

Avslutar med gårdagens middag; hjort som min bror skjutit och deppiga blommor. Var lite skeptiskt till hur jag skulle få till det men de blev som tur riktigt bra! Och så sjuklingen i soffan tidigare idag.