Jenna Matintupa skriver om vardagen som förälder och livets kontraster

Alla inlägg,Föräldralivet,Första bebistiden

Semesterlivet sen sist

7 aug , 2019, 01.24 Jenna Matintupa

 

Här rullar dagarna på i vad som känns som racerfart. Alfons är nu en månad gammal och mannen är inne på sin näst sista lediga vecka. Snart åker han tillbaka till Esbo för jobb och vi blir ensamma här i Österbotten. Eller ensamma och ensamma. Vi har ju många som kan hjälpa till, men ändå. Inte riktigt samma sak. Och enda fram till andra veckan i september måste vi vänta innan vi får återvända hem. Så himla spännande det ska bli att se hur vår lägenhet ser ut! Men annars ser jag inte speciellt mycket framemot att hans semester ska ta slut. Det har varit väldigt härligt att vara alla tillsammans. Plus att jag känner mig inte helt redo att vara på tumis med barnen.

Månaden sen vi blev fyra har vi hunnit träffa en hel del både släkt och vänner. Maxa de hetaste dagarna genom att vara på skären. Antagligen det enda stället det går att vara i den värmen. Även om det var himla surt att inte få bada. Och jag sov två nätter med en kylbatteri inlindad i en spytrasa mot kroppen. Säger en del om min värmenivå. Om vi säger som så, jag har inte varit missnöjd över den lite kallare temperaturen vi har haft på sistone… Att ha en nyföding som helst är i famnen har inte heller varit det mest optimala i hettan. Han levde i blöjan och vi jobbade febrilt mer att få honom att sova så mycket som möjligt i bärkassen. Med varierande framgång. Vi har också varit några dagar på landet och nu landat i vårt tillfälliga hem i några dagar. Hade faktiskt tänkt åka ut till skären igår men vi fastande här. Och helt ärligt har det varit ganska skönt att bara vara och inte behöva stressa ut, packa massa väskor och inte ha tillgång till dusch osv. Men kanske till veckoslutet.

Alfons är hittills en ganska nöjd baby som inte skriker speciellt mycket. Förutom när bröstet inte levereras tillräckligt snabbt om herrn hinner bli för hungrig innan mamma hinner fram. Nätterna äter vi ännu ganska mycket på som tröttheten har varit ganska påtaglig de senaste dagarna. Rytmen just nu är lite si som så, han sover gärna på dagarna men önskar kanske lite längre sjok på nätterna. Nå, han är ännu bara en månad så vi tar det som de kommer. Förra veckan började han få små små finnar/pormaskar i hela ansiktet som nu spridit sig och täcker så gott som hela hans lilla nylle. Vi gissar på hormonnippor men vi ska till rådgivningen på torsdag så får se vad de säger. Han är nöjd och glad, pratar, skrattar och är med så det går iallafall ingen nöd på honom.

Och i helgen hade vi dop också! Lite väl kallt blev det för ett trädgårdsdop men alla kämpade på. Huvudpersonen fick under ceremonin plagg på plagg efter att han blev lite missnöjd av kylan och i slutet av cremonin somnade han inlindad i filt med mössa på. Så slutet gott allting gott eller hur en nu brukar säga.

Ett fint dop fick vi till iallafall och allt gick precis som det skulle. Alla kunde komma, vi hann få allt i ordning och kakorna blev både färdiga och lyckade. Lite spädande då jag bakade allt själv och jag inte ens visste hur det skulle gå med Alfons. Men han sov i vagnen eller hängde nöjt med någon familjemedlem medan jag fixade. Lyxigt!

Nu är klockan alldeles för mycket och jag ska försöka sakta dra bort mitt bröst som ungen låst fast med sitt ansikte tätt intill och en hand ovanpå för att jag säkert inte ska ta hans favorit gosesak. Inte bara till för att ge mat tydligen…

En kommentar

  1. Malin skriver:

    Så fina ni e! Det är så extra roligt att följa Alfons (och er, självfallet) då han är en månad äldre än vår skrutt. Please led the way, hehe.
    H. En annan nattammare… ftm

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *