Jag älskar den här tiden på året. Valborg och första maj är för mig ungefär lika högtidligt som midsommar eller julafton. Det är festligt, glatt, sommaren står runt hörnet och luften är fylld av förväntan. Det sjungs tillsammans, studentmössorna åker på och himlen är full av grönskande träd och körsbärsblommor blandat med ballonger. Skumpakorkar flyger och doften av grillmat sprids i vinden. Hur kan en inte gilla vappen?
Några år av vappen och första maj.
Jag har haft en riktigt dålig dag idag. Antar att det dels har att göra med att jag hade en riktigt skitnatt med Alfons, men också att av förklarliga själ kan inte vappen firas så som den brukar. Det gör mig faktiskt lite ledsen. Kanske fånigt eftersom det finns värre saker här i världen just nu, men ändå. Och visst ska vi fira vappen ändå. Har lovat Agnes att vi ska ordna vappfest här hemma imorgon, och på första maj ska vi hänga med kusinerna och äta sushi. Så helt händelselöst blir det inte, men det slog mig ändå hårt att våra årliga picknickar inte blir av. Att vi inte kan samlas med alla kompisar från studietiden och fira i parken eller hemma hos någon som vi brukar. Inte samlas inne i stan för att sjunga modersmålets sång och lägga mössan på Havis Amanda. Och visst, allt kommer sändas live men det är inte samma sak. Sen att det ligger snö på marken just nu ska vi inte ens prata om.
Nå nu när jag fått ösa ur mig all min frustration över detta kanske jag kan släppa det lite. Det kommer nya år och så vidare. Imorgon ska jag gå och köpa skumpa, ballonger till barnen, god mat och så får det blir en riktigt hejdundrandes valborg hemma istället. Kanske hänga upp vimplarna tillbaka? Fram med studentmössorna och kanske föreslå maskerad till barnen. Mjöden står redo i kylskåpet och munkar ska vi väl också få ihop. Så en valborg ska det väl blir, på ett sätt eller annat!