Mama Bites Back

Måndageftermiddag och det känns som om det skymmer redan. Det kan väl inte stämma? Måste googla. Okej solen går ner 18.19 idag så det är säkert bara moln, men ändå. Kan vi prata om hur mörkt det är redan? Solen har inte ens gått upp när vi vaknar och går ner redan vid sex. Det är sjukt att vi redan är här. Det känns som om tiden går supersnabbt samtidigt som allt går så långsamt just nu. Kanske det är för allt som pågår i samhället? Ena dagen känns allt hoppfullt och nästa dag är vi påväg ner i något mörkt coronahål igen.

Vi började veckan på samma sätt som de senaste två veckorna. Hemma med ett sjukt barn. Alfons som äntligen blivit frisk började hosta och fick utslag under helgen så nu är han hemma igen. Agnes är iallafall på dagis. Hoppas hon hålls frisk iallafall. Idag har Men till skillnad från de tidigare veckorna har jag inte försökt jobba medan Alfons härjat runt mig utan jag har fokuserat på att vara med honom istället. Det har varit så mysigt! Gosat, lekt och busat. Han är så mysig just nu. Himla gullig, men också jobbig eftersom han har noll konsekvenstänk. Det bästa han vet är att klättra upp och ner ur fåtöljen, det är inte mitt bästa om vi säger så…

Helgen i ett nötskal. De små stunderna är de viktigaste just nu. Ett glas Lambrusco och en riktigt bra ansiktsmask när barnen somnat, en kokbok full med spännande recept, vackra hortensior i höstens färger och gulliga barn som gungar. Allt för att livet ska kännas normalt om ens för en stund.