Mama Bites Back

Nu har det gått nästan tre månader sedan Agnes kom. Tre månader sedan min kropp gick igenom den största anständigheten någonsin. Tre månader sedan graviditeten avslutades.

Sista bilden på magen, ca. 12 timmar senare var hon ute. 

Under graviditeten gick jag upp hela tre kilo. Eller egentligen mer, men gick ner fem kilo i början, så från startvikten till ”slutvikten” blev det inte så mycket. Alltså inte så mycket alls. Men ändå, kroppen tog ganska mycket stryk. Framförallt ryggen och benen. Förlossningen gick ju ganska snabbt, vilket resulterade i en tredje gradens ruptur. Och lite småsår på blygläpparna. Ganska vanliga skador vad jag förstått.

Så här ser kroppen ut idag, en graviditet och bebis senare.  

 Så hur mår jag nu? Jag måste säga att jag är lite förvånad hur normalt allt känns. Skulle det inte vara för bristningarna och det lösa skinnet  på magen (och det mest självklara beviset barnet förstås) som graviditeten lämnade efter sig så skulle jag inte ens märka att jag burit på ett barn.

Den första tiden var det lite ömt, men det gick väldigt snabbt över och jag har känt förvånansvärts lite av förlossningen och graviditeten. I måndags var jag på efterundersökning och där fick jag också beskedet att allt såg riktigt bra ut och jag är så gott som återhämtad och läkt.

Tre månader och (nästan) som inget hänt. Tre månader och nästan femton kilo mindre. Jag känner mig stark och frisk. Stolt över min kropp och över vad den klarat av. Tre månader och allt annorlunda men ändå samma som före.

Kroppen är nog allt fascinerande.