Mama Bites Back

Nu är det två dagar, nio timmar och trettiofyra minuter sedan jag träffade Agnes sist. Hon och killen har varit i Österbotten sedan i fredags och jag har levt livet här hemma. Ensam. Det är första gången jag är borta från henne så här länge, eller rättare sagt hon är borta från mig. När vi planerade in den här helgen för i början av april så längtade jag, såg SÅ framemot att få vara ensam för första gången sedan Agnes föddes. Men så har jag haft en ganska dålig period den senaste två veckorna. Känt mig nere, i obalans och haft noll motivation. Så var lite rädd att det skulle bli ångestfyllt att vara borta från henne. Att jag var lite för skör för att fixa det helt enkelt. Att jag inte skulle kunna njuta av att få ha lite egentid.

Men som tur har det gått riktigt bra. Visst har jag saknat henne och så, men förvånansvärt lite. Jag har istället njutit av all tid man har när man inte har en ettåring som hänger en runt fötterna. Jag har sovit en himla massa, varit på middag och druckit vin. Gått promenader och fixat mig länge. Bjudit över vänner, spelat spel och fixat drinkar. Ja, njutit helt enkelt!

Nu borde de landa i Helsingfors när som helst. Så det är inte många minuter tills jag får pussa ihjäl henne igen. Så himla skönt det har varit att få lite egentid, men oh så skönt det ska bli nu när de kommer hem igen! I veckan ska ni förresten få se bilder från Agnes rum som jag fotade nästa vecka, så håll utkik efter det. Nu ska jag smaka på delicatobollar jag gjort och titta klart en film. Ciao!