Mama Bites Back

Tänk att det närmar sig min födelsedag. Om ungefär två veckor fyller jag tjugosju, äntligen börjar jag komma närmare min den ålder jag känner mig som. Kanske det har att göra med att jag fick barn tidigt, men har inte alls känt att jag kunnat relatera med att vara i mina 20s. Har inte levt sånt liv som de flesta tjugoåringar gör, men så blir det väl när en får barn som tjugotvå. Livet får ett annat fokus och när de andra levt studieliv har jag haft småbarn och jobbat med studierna vid sidan om.

Så att närma sig trettio känns mer än rätt. Sen kan jag alltid stoltsera med att jag ”bara” är 27 när folk tror jag är äldre än jag är hehe. Känns som om jag alltid kommer vara yngst i alla sammanhang, men fint så. Det kan också vara en tillgång!

Tillbaka till min födelsedag. Som de flesta har jag allt jag behöver i den här åldern, men alltid finns det något jag är lite sugen på.

Det finns massa fina rutiga skjortor i butikerna. Tänker det skulle vara ett skönt plagg att glida runt i i höst. Varmt och bekvämt. Den här kommer från Lindex. En annan sak som jag skulle vilja ha till hösten är en trench. Det är en av de saker som faktiskt saknas i min garderob och som jag ofta tänker att jag borde skaffa. Den här i perfekt färg och längd kommer från Mango.

Rimligtvis behöver vi inga fler muggar i detta hushåll, men om vi bortser från det så är muggen från Marimekko väldigt fin. Jag älskar mönstret och skulle gärna också ha ett förkläde i samma, så kan jag ta mitt gamla till skären. Muminmuggarna är våra vardagsmuggar och en jag skulle gärna ha den här med muminmamman som ”min” morgonmugg.

Vårt matbord är ett sånt mått där det är svårt att hitta dukar som passar, men det som faktiskt funkar bra är löpare. Den här beigea från Marimekko skulle passa bra med färgerna här hemma. En annan inredningsdetalj som jag älskar är coffeetable-böcker. Just den här om Alvar Aalto är både snygg och intressant!

Ja så vad mer kan en önska sig när en fyller tjugosju? Kanske sovmorgon, frukost på sängen, massage eller ansiktsbehandling och bara lugn och ro. Men med en ett- och fyraåring så är det väl något en får som fyrtiosju, när barnen är vuxna och har flyttat ut. Som tur tar iallafall min fyraåring födelsedagar på lika stort allvar som sin mor, så helt ofirad blir jag knappast, även om jag brukar få styra upp det mesta själv…